Tove Berggren

Jag heter Tove och kallas för det också. Om min mamma och pappa hade gift sig hade jag hetat Jansson i efternamn. Tove Jansson. Nu heter jag Berggren. Tove Berggren. Jag tror på mumintroll och tycker om knytt och skrutt. Och Loranga och Skorpan och Mattis och Ronja. Och Benny och Pettson. Och Krakel Spektakel förstås.

Nu har jag också skrivit en bok. Den heter "Lennart Lordis Loggbok – utsikt från livets planet". Det är min första bok i livet. En kapitelbok för åldrarna 9-12 år. Tänk det. Att drömmar kan gå i uppfyllelse. För ända sen jag var liten har jag drömt om det. Att bli barnboksförfattare alltså.

Lennart Lordi skriver också. I storasyrrans dagbok som han snor och gör till sin loggbok. Han skriver för att inte tappa bort sina tankar och för att förstå dem bättre. Och det gör jag också. För att skapa sammanhang och mening. Och en sak är säker. Helt säker. Jag skriver för att jag måste. Annars klättrar jag på väggarna. Eller blir sur så att dammråttorna kryper in i dammsugaren. För den står alltid framme hemma hos mig. Dammsugaren alltså. Hemma är i Lerum utanför Göteborg. Där bor jag i ett hus från dinosauriernas tid med två barn och en sambo.

Jag har varit reseledare och sekreterare. Och jag har skrivit tidningsartiklar och teve-såpa. Sen har jag gått skrivarkurser också. Bland annat på Nordiska Folkhögskolan och Biskops-Arnö. Dels för att dela mitt skrivande med andra, men också för att lära mig att lyssna. För ju bättre man lyssnar desto bättre läser man. Och ju bättre man läser desto bättre skriver man. Så tror i alla fall jag att det är. Förra året blev jag klar med Skrivpedagogutbildningen på Skurups Folkhögskola. För det är också något jag brinner för. Att inspirera andra till att skriva.

Fötterna ska man ju ha på jorden sägs det. Men jag har nog mina i himlen. Det kanske inte är så praktiskt. Men det är spännande. För perspektiven blir annorlunda. Och det är viktigt tycker jag. Att kunna se saker från andra håll än sitt eget. Att ha olika utsikter från livets planet helt enkelt! Lennart Lordis Loggbok handlar mycket om det. Utsikter och insikter. Och om Lennart Lordi skulle beskriva hur det känns att hans loggbok blir en riktig bok i år så skulle han säga: "Det här är ett speciellt ögonblick i livet. NOT. Det är ett historiskt ögonblick i livet. NOT. Det är ett speciellt historiskt ögonblick i livet!"

Utgivning

Tove Berggren

Jag heter Tove och kallas för det också. Om min mamma och pappa hade gift sig hade jag hetat Jansson i efternamn. Tove Jansson. Nu heter jag Berggren. Tove Berggren. Jag tror på mumintroll och tycker om knytt och skrutt. Och Loranga och Skorpan och Mattis och Ronja. Och Benny och Pettson. Och Krakel Spektakel förstås.

Nu har jag också skrivit en bok. Den heter "Lennart Lordis Loggbok – utsikt från livets planet". Det är min första bok i livet. En kapitelbok för åldrarna 9-12 år. Tänk det. Att drömmar kan gå i uppfyllelse. För ända sen jag var liten har jag drömt om det. Att bli barnboksförfattare alltså.

Lennart Lordi skriver också. I storasyrrans dagbok som han snor och gör till sin loggbok. Han skriver för att inte tappa bort sina tankar och för att förstå dem bättre. Och det gör jag också. För att skapa sammanhang och mening. Och en sak är säker. Helt säker. Jag skriver för att jag måste. Annars klättrar jag på väggarna. Eller blir sur så att dammråttorna kryper in i dammsugaren. För den står alltid framme hemma hos mig. Dammsugaren alltså. Hemma är i Lerum utanför Göteborg. Där bor jag i ett hus från dinosauriernas tid med två barn och en sambo.

Jag har varit reseledare och sekreterare. Och jag har skrivit tidningsartiklar och teve-såpa. Sen har jag gått skrivarkurser också. Bland annat på Nordiska Folkhögskolan och Biskops-Arnö. Dels för att dela mitt skrivande med andra, men också för att lära mig att lyssna. För ju bättre man lyssnar desto bättre läser man. Och ju bättre man läser desto bättre skriver man. Så tror i alla fall jag att det är. Förra året blev jag klar med Skrivpedagogutbildningen på Skurups Folkhögskola. För det är också något jag brinner för. Att inspirera andra till att skriva.

Fötterna ska man ju ha på jorden sägs det. Men jag har nog mina i himlen. Det kanske inte är så praktiskt. Men det är spännande. För perspektiven blir annorlunda. Och det är viktigt tycker jag. Att kunna se saker från andra håll än sitt eget. Att ha olika utsikter från livets planet helt enkelt! Lennart Lordis Loggbok handlar mycket om det. Utsikter och insikter. Och om Lennart Lordi skulle beskriva hur det känns att hans loggbok blir en riktig bok i år så skulle han säga: "Det här är ett speciellt ögonblick i livet. NOT. Det är ett historiskt ögonblick i livet. NOT. Det är ett speciellt historiskt ögonblick i livet!"

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker, författare och illustratörer