Gudrun Wessnert intervjuad om Rävbarnen
Rävbarnen – Sam Frasers äventyr II
Gudrun Wessnert är aktuell med Rävbarnen som är en uppföljare till Spindelbarnen där de förrymda barnhemsbarnen Sam med vännerna Immy, Tanja och Val fortsätter sin händelserika flykt till Blå bergen.
BTJ skriver i sin recension: ”Rävbarnen är en härlig läsupplevelse! Riktigt alla trådar tvinnas inte samman på slutet. En fortsättning tas tacksamt emot!”
Kan du berätta om uppföljaren Rävbarnen?
– När jag kom till slutet av Spindelbarnen stod det klart att berättelsen måste fortsätta. Och jag visste vad den skulle handla om samt att allt måste bli värre! I Spindelbarnen var barnen innestängda och de längtade ut i friheten. I Rävbarnen är barnen utestängda och de längtar efter att få komma inomhus och känna sig trygga. Men de är ständigt jagade ...
Hur får du din inspiration? På din hemsida berättar du att du är uppvuxen vid ett slott i Skåne och att den slottsmiljön gjorde dig intresserad av historia. I böckerna om flickan Sam finns det även inslag av spöken, vålnader, blod, gravar, djur med övernaturliga element, goda och onda krafter med mera.
– Inspirationen kommer nog från slotten och de berättelser jag fick höra. Den där världen var liksom befolkad av skuggor från förr: inmurade svarta damer, döda kungar, galningar med getter i släptåg ... Och jag var rädd för allt som liten. Inspiration kommer även från filmer och musik med starka känslor som en god vän förser mig med.
Berättelsen förs framåt av olika spännande händelser och vi förstår barnens utsatta läge, liksom Rävbarnen som stjäl och rör sig i skogarna. De vuxna skymtar fram och kan erbjuda en tillfällig övernattning och ett mål mat. Men barnen får inte uppleva ett ombonat riktigt hem med mat och omvårdnad. Är det något som du vill poängtera att det var verklighet för en del barn förr?
– Det är fortfarande en verklighet för många av jordens barn. Jag ville berätta en spännande historia och det är sant att barnen i Rävbarnen längtar efter ett hem men det gör även de vuxna. Och djuren … alla längtar efter ett hem.
I berättelsen dyker en räv, spindel och hjort upp med speciella egenskaper. Vad står de för?
– Räven står i förbindelse med himlens goda krafter. Spindeln är en fallen ängel, en demon. Hjorten är en beskyddare av skogen i Blå bergen och har särskild (hjärte)kontakt med damen bland molnen (himlens mor). Som barn försåg jag många djur med särskilda egenskaper, jag minns speciellt en råbock som min far alltid pratade om. Jag såg den aldrig själv men i min fantasi var den enorm och fantastisk.
Hur ser din skrivarprocess ut? Research? Hur växer berättelsen fram?
– Med Spindelbarnen och Rävbarnen har jag haft hjälp av min äldste son med idéer och intrig. Han har alltid önskat att jag skulle skriva en fantasy och då sa jag att han fick hjälpa till. Han har också påstått att jag är en lat författare, att mina böcker är för tunna. Och då tänkte jag att jag allt ska visa honom ...
Annars läser jag många faktaböcker om allt möjligt för att hitta egendomligheter och skriver på.
För vilken åldergrupp och för vem är boken tänkt? Det är ju rätt makabra scener med till exempel Sällskapet för Egendomligheter som åker runt och har köpt in den döda barnhusföreståndaren, som har ett skrämmande förvridet ansiktsutryck i sin dödsstund då räven stack tänderna i henne.
– 9-13 år eller alla åldrar. Barn jag pratar med när jag är ute på författarbesök önskar sig alltid skräckberättelser, ju blodigare desto bättre. Och de kan själva berätta de mest ruskiga saker. Men även om Rävbarnen innehåller hemska scener finns där humor.
Kim W Andersson har gjort illustrationer till boken. De förhöjer stämningen i berättelsen. Hur ser ert samarbete ut?
– Kim ville att jag skulle bestämma vilka bilder jag önskade till varje kapitel. Sedan har Kim förmågan att bygga ut världen i berättelsen. Hans bilder tillför något. De är både kusliga och poetiska och skapar nyfikenhet.
Rävbarnen är din tjugofjärde bok! Har du teman som återkommer i dina böcker? Förutom att handlingen utspelar sig i förgången historisk tid.
– Det är nog bröllop! Många böcker slutar nämligen med bröllopsfest. Om jag inte var författare skulle jag vilja vara Bröllopskaksbakerska. Annars är det hemlöshet och längtan efter en plats som är ens egen. Man kan känna sig liten i universum, särskilt om universum är oändligt ...
Har du litterära förebilder du kan nämna?
– Astrid Lindgren, Charles Dickens, Roald Dahl, Tove Jansson, Arthur Conan Doyle och många fler …
Har du redan planer på nya böcker?
– Ja, jag är i gång med en ny bok om hus och råttor i Gamla Stan tillsammans med illustratören Magda Korotynska. Plus en spökhistoria.
Vad gör du när du inte skriver böcker?
– Bakar kakor, läser, gör utflykter till gamla platser och byggnader som kyrkor, källor, slott och grottor. Funderar på nya böcker …
 |
 |
/Gunilla Weckström