Mikael Borg

Illustratör

Miakel Borg skriver om sig själv och första bok: "När man som jag skriver en bok om en ensam man som skaffar ett husdjur skulle man kunna tro att det är för att bearbeta den egna traumatiska avsaknaden av djur i barndomen. Så är det dock inte i mitt fall. Till mina föräldrars stora lättnad har jag aldrig velat ha ett eget djur. De behövde inte lyssna på tjat om katter eller marsvin, jag tänkte aldrig ens tanken. Kanske berodde det på att jag varje sommar träffade mina morföräldrars tax på gården i Småland. Böjen (eller Lukas som han egentligen hette) hade en stolt stamtavla med några av Högsbybygdens finaste jakthundar bland sina förfäder. Alla förväntade sig att Böjen skulle bli likadan. Tyvärr visade han sig vara en usel jakthund som på sin höjd kunde tänka sig att jaga en fjäril eller två. Hans husse försökte på alla sätt få honom på andra tankar men det var till ingen nytta; Böjen vägrade lyda. I stället blev han ett slags hustomte som kom och gick som han ville. Något koppel tror jag aldrig att jag såg, Böjen krafsade på dörren när han ville ut och ströva och gläfste ett par gånger när han ville komma in igen. Ville han ha sällskap sökte han upp någon att vara med, ville han vara för sig själv gick han och lade sig någonstans där det var tyst och lugnt. Han kunde vara hur charmerande som helst eller riktigt otrevlig, men han var en sammansatt personlighet som jag tror kände sig jämlik med människorna i omgivningen, kanske till och med något överlägsen. Fastän han dog för många år sedan lämnade han ett bestående intryck hos mig. När mina kompisar någon gång trånade efter en gullig hundvalp kunde jag inte låta bli att tänka på Böjen. Han skulle aldrig ha accepterat livet i stan med koppel, hundrastplatser och dressyrskolor. Det skulle ha blivit en viljornas kamp som jag var rätt så säker på att Böjen inte skulle förlora. Där mina kamrater såg möjligheter såg jag problem. Mina föräldrar var förstås nöjda över att jag blivit avskräckt och att huset förblev djurlöst. Men någonstans i bakhuvudet undrade jag nog över hur det kunde ha blivit om jag aldrig hade träffat Böjen. Därför var det kanske inte så konstigt att när jag efter många år som illustratör och serietecknare bestämde mig för att försöka mig på att skriva en barnbok så blev det en berättelse om hur svårt det kan vara att plötsligt dela liv med någon. När Tubbe skaffar ett troll i zoobutiken tänker han sig ett trevligt sällskapsdjur som springer efter pinnar och sköter sig själv, inte den hysteriska, självupptagna, frossande och ganska förfärliga figur som Trollet faktiskt är. Det blir förstås något av en chock, men Tubbe inser efter många vedermödor att man inte kan styra hur en annan person ska vara och att man får ta det onda med det goda. Livet är helt enkelt inte något värt om det inte innehåller besvärliga troll. Eller envisa taxar. Själv måste jag sätta punkt här eftersom min lille son Teodor just bitit sig fast i mitt ben och jag måste bända loss honom."

Mikael Borg

Illustratör

Miakel Borg skriver om sig själv och första bok: "När man som jag skriver en bok om en ensam man som skaffar ett husdjur skulle man kunna tro att det är för att bearbeta den egna traumatiska avsaknaden av djur i barndomen. Så är det dock inte i mitt fall. Till mina föräldrars stora lättnad har jag aldrig velat ha ett eget djur. De behövde inte lyssna på tjat om katter eller marsvin, jag tänkte aldrig ens tanken. Kanske berodde det på att jag varje sommar träffade mina morföräldrars tax på gården i Småland. Böjen (eller Lukas som han egentligen hette) hade en stolt stamtavla med några av Högsbybygdens finaste jakthundar bland sina förfäder. Alla förväntade sig att Böjen skulle bli likadan. Tyvärr visade han sig vara en usel jakthund som på sin höjd kunde tänka sig att jaga en fjäril eller två. Hans husse försökte på alla sätt få honom på andra tankar men det var till ingen nytta; Böjen vägrade lyda. I stället blev han ett slags hustomte som kom och gick som han ville. Något koppel tror jag aldrig att jag såg, Böjen krafsade på dörren när han ville ut och ströva och gläfste ett par gånger när han ville komma in igen. Ville han ha sällskap sökte han upp någon att vara med, ville han vara för sig själv gick han och lade sig någonstans där det var tyst och lugnt. Han kunde vara hur charmerande som helst eller riktigt otrevlig, men han var en sammansatt personlighet som jag tror kände sig jämlik med människorna i omgivningen, kanske till och med något överlägsen. Fastän han dog för många år sedan lämnade han ett bestående intryck hos mig. När mina kompisar någon gång trånade efter en gullig hundvalp kunde jag inte låta bli att tänka på Böjen. Han skulle aldrig ha accepterat livet i stan med koppel, hundrastplatser och dressyrskolor. Det skulle ha blivit en viljornas kamp som jag var rätt så säker på att Böjen inte skulle förlora. Där mina kamrater såg möjligheter såg jag problem. Mina föräldrar var förstås nöjda över att jag blivit avskräckt och att huset förblev djurlöst. Men någonstans i bakhuvudet undrade jag nog över hur det kunde ha blivit om jag aldrig hade träffat Böjen. Därför var det kanske inte så konstigt att när jag efter många år som illustratör och serietecknare bestämde mig för att försöka mig på att skriva en barnbok så blev det en berättelse om hur svårt det kan vara att plötsligt dela liv med någon. När Tubbe skaffar ett troll i zoobutiken tänker han sig ett trevligt sällskapsdjur som springer efter pinnar och sköter sig själv, inte den hysteriska, självupptagna, frossande och ganska förfärliga figur som Trollet faktiskt är. Det blir förstås något av en chock, men Tubbe inser efter många vedermödor att man inte kan styra hur en annan person ska vara och att man får ta det onda med det goda. Livet är helt enkelt inte något värt om det inte innehåller besvärliga troll. Eller envisa taxar. Själv måste jag sätta punkt här eftersom min lille son Teodor just bitit sig fast i mitt ben och jag måste bända loss honom."

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker, författare och illustratörer