Minoo Shams: ”Dadelpalmen är en källa till livet för mig”

Hur känns det att vara en dadelpalm med rötterna djupt i marken? I Minoo Shams nya bilderbok Dadelpalmen och jag byter en flicka skepnad med palmen som står ensam på stranden intill hennes hus. Det är en varm och tankeväckande berättelse om att höra till, och om att se på saker utifrån andra perspektiv. Om fantasi och lek. Här berättar både Minno och illustratören Katarina Strömgård om arbetet med boken.

Var började berättelsen om flickan och dadelpalmen för dig?

– Jag är född i södra Iran, där dadelpalmer syns överallt och dadlar är en av de viktigaste frukterna. Redan som barn var jag nästan förtrollad av dadelpalmen. Jag var nyfiken på hur palmen såg på världen och på oss människor och var övertygad om att den kunde prata. Önskan att kunna byta plats med en dadelpalm fanns hos mig redan då. Dadelpalmen är därför väldigt personlig för mig. Den är en del av min barndom, mitt landskap och mina minnen. Det kändes naturligt att låta flickan byta skepnad just med en dadelpalm.

Varför blev det just en dadelpalm som flickan skulle byta skepnad med? Vad betyder dadelpalmen för dig personligen?

– Dadelpalmen är en källa till livet för mig. Att man bryter fastan med just en dadel under Ramadan betyder mycket. Min farmor brukade berätta underbara sagor för oss och i många av de sagorna hade dadlar en stor betydelse. till exempel en tjej som räddade en kille som hade blivit nedsövd av en häxa. Hon åt en enda dadelpalm och drack en klunk vatten per dag i 40 dagar och då vaknade han.

I berättelsen blir rötterna både något verkligt och något som säger något om vilka vi är och var vi hör hemma. Vad betyder ordet rötter för dig?

– När jag lämnade mitt hemland, min mamma och flera av mina syskon som blev kvar i Iran, förstod jag för första gången hur viktiga mina rötter var. Språket blev ett av de starkaste banden till mina rötter, och därför var jag väldigt mån om att bevara mitt modersmål. För mig är rötter också det som hjälper oss att bevara vår identitet. De handlar om vårt språk, vår kultur, våra minnen och vår känsla av tillhörighet. En av våra nutida poeter har skrivit en dikt på persiska som är mycket känd i Iran. Den börjar ungefär så här:

Mina rötter finns i denna jord

jag älskar detta land

vare sig det är fläckat eller rent. 

Vad hoppas du att barn ska känna när de följer flickans förvandling?

 – Jag hoppas att de ska få möjlighet att se livet ur ett annat perspektiv och känna tacksamhet för de förmågor vi människor har. Och sist men inte minst hoppas jag att de ska bli nyfikna på sina egna rötter och fundera över vad som får dem att känna sig hemma och höra till.

Vad tror du att fantasin kan hjälpa oss att förstå – om oss själva och om andra?

– Jag tycker att fantasin är en oerhört viktig rikedom hos människan. Tyvärr tappar många av oss en del av den när vi blir vuxna, medan andra lyckas behålla sin barnsliga nyfikenhet och förmåga att leka med tanken. Fantasin kan hjälpa oss att se världen ur någon annans perspektiv och förstå sådant som vi själva kanske aldrig har upplevt. I den värld vi lever i kan fantasin också vara ett viktigt smultronställe för barn – en plats där de kan få andas och ibland fly från grymma verkligheter som krig och ockupation.

Du och illustratören Katarina Strömgård har arbetat tillsammans tidigare. Hur växte samspelet mellan texten och bilderna fram den här gången.

– Samarbetet mellan oss var på en helt annan nivå den här gången. Det här är min första bilderbok, och det är en enorm skillnad mellan kapitelböcker och bilderböcker när det gäller illustratörens roll. Katarinas bilder blev på sätt och vis en del av mitt manus och var avgörande för att förtydliga och fördjupa texten för yngre barn. Text och bild fick växa fram tillsammans, och bilderna tillförde sådant som jag inte behövde säga med ord.

Finns det någon fråga du särskilt hoppas att barn och vuxna börjar prata om efter att de har läst Dadelpalmen och jag tillsammans?

– Jag hoppas att vuxna ska ta sig tid att besvara barnens frågor om deras rötter och om vad de kan göra för att känna tillhörighet. Jag tycker att det är särskilt viktigt i en tid när gränsen mellan ”vi” och ”de” har blivit starkare. Barn behöver få veta att de kan rota sig i ett nytt land även om de har ett annat språk hemma, en annan kultur eller en annan bakgrund. Man kan höra hemma på flera platser samtidigt, och våra rötter behöver inte hindra oss från att växa nya rötter.

Och till sist: vad skulle du vilja säga till det barn som ibland funderar över sina egna rötter eller var det hör hemma?

 – En del av dina rötter får du av de vuxna omkring dig – genom deras kärlek till dig, deras kultur och det språk ni pratar hemma. Resten får du själv skapa genom dina vänner och de människor du älskar och känner dig trygg med. Du behöver inte välja mellan olika delar av dig själv. Du får själv välja vilka rötter du vill behålla, vårda och låta växa vidare.

Intervju med illustratören Katarina Strömgård

Berätta om arbetet med boken? Vad betyder rötter för dig?

– Rötter kan vara mina personliga kopplingar till människor och platser som gjort mig till den jag är. Släkt, vänner, hem och så vidare. Men jag kom också att tänka på kultur och kulturarv som rötter. Inte som något nationalistiskt eller stillastående kulturarv, utan en levande organism som utvecklas. Barnböcker och bilderbokskonst är en kultur med ett stadigt levande rotsystem i Sverige, som vi måste ta hand om och fortsätta odla. Som tecknare är mina rötter bilderböcker, illustrationer och serier som jag läst och inspirerats av, och allt jag lärt mig genom de böcker jag gjort tidigare. Det ger näring åt bilderna i boken när de växer fram.

– Bilderna är tecknade med pastellkritor, pan pastell-puder och färgpennor på brunspräckligt golvpapper. Jag ville använda golvpappret för att det gav en varm underlagston och liknar sanden som palmen växer i.

Hur gick samarbetet mellan dig och Minoo till?

– Minoo skrev den första versionen av texten för några år sen och frågade om jag ville illustrera. Vi hade gjort kapitelböckerna om Maryam tidigare, men där är textarbetet mer färdigt när jag kommer in och gör bilderna. I en bilderbok blir bilderna en mer bärande del av berättelsen, jag har skissat bildmanus i några omgångar och stämt av med Minoo och Stina och då har också textarbetet skett parallellt. Minoo är också såklart min viktigaste researchkälla när jag ska gestalta staden och naturen nånstans vid Persiska viken, där boken utspelar sig! Mycket av bildinspirationen kommer ur foton och filmer från Iran,även om det är en påhittad plats i boken.

Vilken illustration i boken är din favorit?

– Svårt att välja! Kanske förvandlingscenen, jag brottade en del med hur jag skulle gestalta det så att själva förvandlingen skedde mellan två sidor. Men vår redaktör Stina föreslog att jag skulle rita själva förvandlingen rätt upp och ner och det blev mycket bättre. Ibland är det raka det bästa!

– Bilden av palmen, barnet och rötterna under marken tycker jag också mycket om.