Helena Dahlgren: "Inför julen blir jag som ett litet stjärnögt barn på nytt"

En magisk spegel, grekiska gudar och en jul som inte alls blir som planerat. I Sagornas jul tar Helena Dahlgren med läsarna till ett snöigt Norrbotten där vardag, myter och magi vävs samman i ett stämningsfullt äventyr för hela familjen.

Sagornas jul består av 24 kapitel att läsa fram till jul. Här möter vi Tea, som försöker hantera oron för sin nyfödda syster samtidigt som hon dras in i en värld där sagor och mytologiska väsen plötsligt blir verkliga. Boken är illustrerad av Elisabeth Widmark.

Vi passade på att prata med Helena Dahlgren om kärleken till julkalendrar, fascinationen för myter och varför hon ville ge den mytomspunna Medusa en ny berättelse.

Vad var det som lockade dig med att få skriva årets julkalenderbok i 24 kapitel?

– Jag ÄLSKAR julkalendrar och har sett varenda en sedan 1982, så att få skriva en julkalenderbok har länge varit en dröm för mig. Det är ett ljuvligt format och för mig andas det förväntan och magi. Att dessutom få göra det tillsammans med Elisabeth Widmark, som jag har samarbetat med i flera bokserier, känns helt otroligt. Verkligen en dröm som går i uppfyllelse.

Hur föddes idén till "Sagornas jul"?

– Jag har länge velat skriva en bok som tar avstamp i grekisk mytologi, men när jag fick ett vistelsestipendium till Aten började inspirationen flöda hejvilt. Jag var faktiskt där runt jul och vandrade runt på stadens gator och kände historiens vingslag prick överallt. När jag besökte en liten bakgata alldeles nedanför Akropolis och såg en katt smita in i en liten butik fick jag en idé. Tänk om någon skulle hitta en magisk spegel i en antikaffär just här …? Sedan åkte jag hem och skrev. Jag har aldrig skrivit så snabbt, eller haft en historia så färdig i huvudet förut. Nästan som om gudarna har ett finger med i spelet, haha.

I boken vävs sagor, myter, gudar och monster samman med vardagen. Vad fascinerar dig mest med myter och berättelser?

– Myter är våra urberättelser som formar hur vi är som människor: vad som skrämmer och lockar, hur vi agerar och tänker. Och det finns så många variationer av dessa berättelser, så man måste själv bestämma vilken version man tror på. Det tycker jag är himla intressant! Som barn läste jag Hjältar och monster på himlavalvet av Maj Samzelius och föll pladask för de otäcka, spännande äventyren. Särskilt lockad blev jag av Medusa, hon med ormarna i håret som sägs kunna förvandla en till sten med en enda liten blick. Senare läste jag andra berättelser om Medusa, bland annat Ovidius tolkning, och där är det en annan berättelse som skrivs fram, en berättelse om djup orättvisa och historiens första fall av victim blaming. Jag har länge velat ge Medusa upprättelse och nu var det dags. 

Julen spelar en stor roll i boken. Vad är det med just julen som gör den så tacksam att skriva om?

– Jag är 46 år gammal nu, men inför julen blir jag som ett litet stjärnögt barn på nytt. Det är nog själva väntan, att få gå runt och längta, som tilltalar mig. Allt går så snabbt hela tiden, men under advent får man vänta, stanna upp och riktigt gotta ner sig i julmyset. Men julen är också en tid då det som skaver och gör ont blir extra smärtsamt, just för att allt förväntas vara så fint och härligt. Så är det för Tea, huvudpersonen i Sagornas jul. Jag ville skriva om myset, det pirriga och förväntansfulla som hör julen till, men också hur det kan kännas när julen inte blir som man har tänkt sig. De där kontrasterna är väldigt tacksamma att skriva om.

Vad hoppas du att läsarna tar med sig från Teas resa?

– Framför allt hoppas jag att man ska få en mysig och spännande lässtund, eller kanske rentav 24 lässtunder utportionerade fram till jul! Jag skriver alltid för mitt inre barn och hoppas att något av den magi och förundran som jag alltid känt inför den här typen av berättelser ska smitta av sig på läsaren.

Vad hoppas du att barn och vuxna ska prata om tillsammans efter att ha läst "Sagornas jul"?

– Hur viktigt det är att inte döma någon på förhand. Världen ser Medusa som ett monster, men ingen människa är hundraprocentigt god eller ond. I slutändan är vi bara människor och det är det icke-perfekta och komplexa som gör oss mänskliga och intressanta. Jag hoppas också att syskon till sjuka och för tidigt födda barn kan känna sig sedda i skildringen av Tea. Själv föddes jag två månader för tidigt och tillbringade lång tid på sjukhus som bebis. Det minns jag givetvis inte, men det har helt klart satt sina spår. Men jag hoppas att skildringen är universell, så att alla som någon gång känt sig ensamma och drömt sig bort kan känna igen sig. Kanske kan man också prata om att allt inte blir som man har tänkt sig, men att det kan bli bra ändå.

Snabba frågor

Julgran eller julstjärna?

Julstjärna! Mina katter river ner julgranen, så jag kan inte ha någon.

Snöstorm eller gnistrande vinterdag?

Gnistrande vinterdag, lätt! Finns inget vackrare.

Monster eller hjälte?

Måste säga monster, för de är mycket intressantare.

Vilken mytologisk figur skulle du vilja bjuda på julmiddag?

Hopplös gammal goth som jag är måste jag säga Hades, dödsguden. Han har nog många spännande historier att bjuda på från dödsriket.

Vilken bok läser du helst i december?

Jag älskar att läsa om Skuggan över stenbänken av Maria Gripe i december. Den utspelar sig delvis runt jul och jag tröttnar aldrig på den. Det är en stillsam och egentligen ganska långsam bok där inte så mycket händer, men jag älskar stämningen i den. Och Maria Gripes språk är så vackert. Hon är en enorm inspiration för mig.

Om du själv fick kliva in genom den där märkliga spegeln på vinden, vad hoppas du att du skulle hitta på andra sidan?

Ett jättestort, magiskt bibliotek med böcker från golv till tak, öppen spis och all god mat och dricka man kan önska. Gärna en gosig katt eller åtta också. Och så kanske man kan träffa sina favoritbokkaraktärer och fråga dem allt man undrar! Vore inte det underbart?

Sagornas jul

Sagornas jul: En berättelse i 24 kapitel

Helena Dahlgren