Agnes Török – Sveriges nya läsambassadör

Agnes Török har utsetts till Sveriges nya läsambassadör – ett hedersuppdrag med syfte att inspirera barn och unga till läsning och att vara en läsande förebild. Utnämningen görs av Läsrådet, ett rådgivande organ inom Kulturrådet som är tillsatt av regeringen. Uppdraget som läsambassadör sträcker sig över två år. Agnes Török blir Sveriges sjunde läsambassadör och efterträder Nioosha Shams, som avslutade sitt uppdrag den 15 september 2024.

Hej Agnes Török, berätta om dig själv och din bakgrund?

Ja, vars börjar en ens? Jag är spoken word poet, författare och dramatiker i grunden. Svensk-ungrare, ickebinär transperson och evigt samskapande med unga på ungas egna villkor. Under 2024–2026 är jag Sveriges Läsambassadör. Jag arbetar också med mitt eget skrivande och leder Sveriges första högskoleprogram inom Scenpoesi (en tvåårig utbildning på Stockholms Musikpedagogiska Institut). Egentligen har jag bara alltid älskat berättelser, och allt annat har uppstått som konsekvens av det.

Du har tre spännande inriktningar på ditt arbete: livelitteratur, ungas psykiska hälsa och läsning bortom storstäderna, hur kom det sig att du valde dessa tre ämnen?

Till mångt och mycket är det ett vidarebygge på fokusområden jag arbetat med länge, och att fortsätta med metoder och projekt som mina fantastiska företrädare (bl.a. förra läsambassadören Nioosha Shams) tagit initiativ till.

Livelitteraturen (att uppleva text och berättelser i realtid och tillsammans med andra) kommer från den litterära tradition jag själv tillhör: scenpoesin, dramatiken och texten som är till för att möta inte bara läsare utan också publik eller till och med medskapare. Det är ofta så jag förälskat mig i berättelser, texter och litterära världar: genom bokcirklar, författarsamtal, poetry slams och rollspel. Genom att få ta del av berättelserna tillsammans med andra, att uppleva dem ihop. På senare år har det forskats en hel del på Livelitteraturens mekanismer och effekter på empatiförmåga, fantasiförmåga och demokrati. Men det här vidgade litteraturbegreppet är ännu relativt okänt i Sverige. Det tycker jag vi behöver göra något åt, när det är just metoderna från Livelitteraturen som hjälper oss nå, inkludera och engagera dem som idag står längst ifrån sin rätt till läsning, och möter flest individuella och strukturella hinder i resan mot att se sig som läsare.

Ungas psykiska hälsa har varit en pågående tematik i mitt arbete under ett drygt decennium. I en tid då många unga mår dåligt (inte minst unga i mitt eget community, transcommunityt) blir kulturen och litteraturen avgörande redskap för att bygga gemenskap och hopp. Litteraturen agerar också motkraft till en allt mer fragmenterad samtid, där många upplever sin fokusförmåga hi-jackad av sociala mediers algoritmer och sin självbild formad av andras blick. Läsningen och litteraturen blir viktiga källor till tröst, spegling, kamp och kreativitet.

Sist men absolut inte minst – under lång tid har en stor del av de satsningar som gjorts inom ramen för läsfrämjande arbete fokuserat på unga i de större städerna. Självklart ska unga i större städer få resurser, stöd och riktade insatser! Men det behöver också unga på glesbygd, landsbygd och mindre orter. Det är på tiden att ungas röster bortom storstäderna lyfts och att läsfrämjandemetoder som sätter den geografiska periferin i centrum utvecklas och sprids.

Du engagerar ungdomar i läsning bortom storstäderna, berätta om hur det går till?

Rent konkret har jag startat tre lokala Unga Läsråd. Var och en leds av en lokal Läsrådsledare, med ett lokalt Expertråd av organisationer som verkar för ungas rätt till kultur och meningsfull skol- och fritid, med samfinansiering från kommun och region på varje plats. Sedan anställs en grupp om 8 högstadie- och gymnasieungdomar som ses en gång i månaden tillsammans med sin läsrådsledare för att undersöka metoder för att vända Läskrisen. De testar etablerade metoder som Shared Reading, Biblioterapi och berättelsegestaltning, samt kompletterar med livelitteraturmetoder i form av kreativt skrivande, muntligt berättande, spoken word, rollspel och mycket mer. Efter ett års arbete kommer de att presentera sina insikter, metoder och råd till andra som vill jobba med ungas delaktighet och ungas rätt till läsning.

De tre lokala läsråden är nu igång i:

• Jokkmokk (med särskilt fokus på samiska muntliga berättartraditioner och flerspråkighet) i ledning av ungdomsboksförfattaren Moa Backe Åstot
• Årjäng (med särskilt fokus på nördkultur som läsfrämjandemetod) i ledning av litteraturforskaren Jakob Olsson
• Sandviken (med särskilt fokus på musik, teater och poesi) i ledning av rapparen och poeten Nour Badra

Skiljer sig lästrenderna åt i storstad vs. landsbygd och vad påverkar läsningen på olika platser i landet om du kan generalisera lite?

Jag känner inte till några specifika siffror eller trender som skiljer storstad och landsbygd åt vad gäller läsning. Däremot har långt färre läsfrämjande insatser riktat sig bortom storstäderna, vilket gjort att olika delar av landet fått helt olika förutsättningar för att vända Läskrisen, särskilt för unga som står långt ifrån sin rätt till läsning och möter stora strukturella hinder.

En forskare som skrivit mycket om platsspecifika läsvanor på landsbygd är Stig-Börje Asplund. Han har i sin forskning bl.a. utforskat pojkar och mäns identitet som läsare, och hur personer som läser stora mängder text inte ser sig som läsare när de läser andra texter än de som valideras och värderas av storstadsinstitutioner – som t.ex. läser serier, hobbyspecifika tidningar eller tekniska manualer snarare än romaner.

Här tror och hoppas jag att mer forskning och Unga Läsrådens arbete kommer ge oss fler insikter i hur vi bättre jobbar inkluderande med läsning för hela landet.

Vi har precis startat upp nya imprintet Fenix med utgivning för unga vuxna, i samarbete med Sveriges största booktok-kreatör Jasmine Darban, hur stor påverkan skulle du säga att booktook och innehållsskaparna där har på ungdomars läsning?

Stor effekt! Särskilt på de unga som redan läser mycket och ser sig som läsare. Booktok har ju skapat en icke-platsspecifik läsgemenskap och yta för att utbyta boktips och diskutera böcker, vilket kan vara särskilt viktigt för den unga person som inte känner andra på sin ort med samma intresse för litteratur eller en viss bokgenre. Guld för bokslukare bortom storstäderna! Men algoritmerna styr oss ju mot ännu mer av det vi redan är intresserade av, och för den som inte alls ser sig som läsare eller följer bok-innehåll på sociala medier är andra läsfrämjande insatser fortsatt superviktiga.

Kan litteraturen främja psykisk hälsa hos unga och hur arbetar du med det rent konkret?

Absolut kan den det! Det här är något som beforskats på olika håll, t.ex. det tysta individuella läsandets effekt på stresshormoner (till ingens förvåning – de sjunker drastiskt) och också tagits fram specifika metoder för, däribland Shared Reading och Biblioterapi. I den större livelitteratur-verktygslådan ser vi också att gemenskapsbyggande kring litteratur (och t.ex. fandom) kan verka hälsofrämjande genom att motverka social isolering och skapa samtalsytor där litterära världar blir vägar in i att prata om egna erfarenheter, tankar och känslor. Metoder från kreativt skrivande praktiker kan också göra stor skillnad, att få sätta ord på vem man är och vad som händer inombords. Att kunna formulera vad man känner, behöver och varit med om. Att se sig själv speglad i en bok kan göra stor skillnad, men det kan också vara att själv få skapa de berättelser man saknar – i t.ex. dikt- eller rollspelsform.

Livelitteratur, två begrepp som inte vanligtvis brukar paras ihop, vad innebär det och hur kan man arbeta med livelitteratur i klassrummet?

Med livelitteratur menar jag att ta del av text eller berättelser i realtid och tillsammans med andra. Några typexempel för yngre åldrar är sagostunder och högläsning. Vanligare med äldre deltagare är författarbesök och poetry slams. Men underutnyttjat med alla åldersgrupper är gestaltande och kollaborativa metoder med litterära världar som grund – t.ex. cosplay av favoritkaraktärer, lajv i bokmiljöerna, bygga immersiva rum kring en boks värld (Ronja Rövardotter-rollspel eller Sagan om Ringen-utklädnad på biblioteket, någon?), rollspel och dramaövningar för att bygga vidare på och leva sig in i litteraturen.

När jag rest runt på författarbesök och läsambassadörs-besök runt om i landet har jag sett fantastiska exempel på lärare, skolbibliotekarier, fritidspedagoger, folkbibliotekarier och kulturskolepedagoger som jobbat otroligt effektivt med detta. På Gunnebo-skola gör de t.ex. bokklubbar med storasyskon och föräldrar på kvällarna och anordnar idrott- och läsandedagar. På Region Västerbottens Bibliotekskonferens berättade flera skolbibliotekarier om hur de anordnade escape rooms med spionboks-tema på folkbiblioteket och Hunger Games-dagar med utklädnings-tävling och citat-quiz. Flera ungdomsbibliotek har börjat anordna rollspelsgrupper och bokklubbar som uteslutande diskuterar narrativ och berättelser i tv-spel. Så mycket är möjligt när vi tar vara på ungas intressen och tillsammans bygger broar över tröskeln mellan berättelser som engagerar dem och en långsiktig identitet som läsare.

Slutligen, vad är dina bästa tips för att engagera ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern att läsa eller att läsa mer? Behövs några nya radikala grepp tycker du?

Det viktigaste är relationsbygget. Att investera tid i att lyssna på ungas egna förslag, förtjäna ungas tillit och lyfta ungas röster. En konkret och fantastisk metod är att starta ett Ungt Läsråd. De tre som jag tagit initiativ till kommer att utveckla metoder och samla tips - men vänta inte på det. Sätt igång redan nu! Tänk bara på att avlöna unga för deras tid – och sök för all del extra pengar (t.ex. från Kulturrådet) för att kunna göra det.