Någon kanske trodde att den knassjuka humor ackompanjerad av till synes allvarliga illustrationer som lanserades av den halvobskyre engelsmannen Glenn Baxter och snabbt fick begåvade efterföljare i Gary Larson och vår egen Jan Stenmark var död. Men vi kan glädja er med att ryktet om dess död är betydligt överdrivet! När Stenmark blivit seriös och Larson tagit pengarna och stuckit, har den bra dåliga humorn i deras anda levt vidare i förlagsbranschens och Internets undervegetation för att nu åter sticka upp sitt fula tryne på ett nästan riktigt bokförlag i form av Martin Harris debutverk Iskall blandning. Och vad är då bra dålig humor, frågar sig naturligtvis vän av ordning. Jo, humor kan, enligt författaren delas upp i två huvudkategorier; bra respektive dålig humor, där den bra humorn har logiskt naturliga poänger medan den dåliga saknar desamma. Subgruppen bra bra humor är dessutom välberättad, elegant och intellektuellt stimulerande. Den bra dåliga kategorin liknar den bra bra, men är ologiskt överraskande istället för elegant. Att drabbas av bra dålig humor ska kännas som att bli överfallen bakifrån av en välklädd, moralisk överklassrånare.