Greta Sundberg

Jag heter Greta och är född 1970. Uppvuxen i Jakobsberg och Sundbyberg, två förorter till Stockholm. Nu bor jag på Lidingö och arbetar som frilansande dramatiker, författare och dramapedagog.

Jag har alltid skrivit och har alltid haft ett stort behov av att gestalta mina känslor och tankar. Skrivandet och teatern hjälper mig att hela tiden på nytt få syn på mig själv – och andra.
Jag vill skriva för alla människor och alla åldrar och gör ingen större skillnad på barn och vuxna. Vi vuxna är väl egentligen också barn – fastän med fler erfarenheter.

Främst har jag skrivit för en ungdomspublik. Jag tycker det är spännande att möta och skildra dem som befinner sig i den känsliga övergången mellan barndom och vuxenhet, som möter många krav från vuxenvärlden för första gången och som ska pröva sin bräckliga identitet i en mängd nya situationer.

Det som intresserar mig mest är att berätta om unga människor som på olika vis förlorat fotfästet i tillvaron, som livet farit fram hårt med. Hur klarar man sig igenom sin ungdomstid utan kärleksfulla vuxna som stöttar? Hur orka hålla drömmarna vid liv då arbetslöshet, psykisk skörhet eller missbruk blir en del av tillvaron?
Det intresserar mig framför allt att skriva om vår samtid – vad är det egentligen för samhälle vi lever i och går vi verkligen med på att ha det såhär? Hur kan vi genomskåda lögnerna och de falska budskapen om lättköpt lycka som vi dagligen utsätts för? Hur kan vi bäst ta hand om barnen och ungdomarna i en värld som många gånger är kall, cynisk och full av vuxna oförmögna att hjälpa till?

Jag arbetar även som dramapedagog, vilket ger mig chansen att få dela unga människors livsvillkor, att få lyssna till deras berättelser, tankar och känslor. För mig är det viktigt att uppmuntra unga människor att våga uttrycka sig, att det är ens rättighet att kommunicera vad man bär på. Jag vill ge vidare mod, kraft och lust att skriva, spela eller varför inte lacka om bilen! Att väcka lust, nyfikenhet och kreativitet inom vilket område det än gäller är ett av mina mål då jag möter en ny ungdomsgrupp. Att sätta igång processer snarare än att se resultat. Jag tycker allra helst om att arbeta med grupper där jag har möjlighet att återkomma, där vi inleder en längre relation så att en verklig process hinner uppstå.

Pjäsen Var man, (som nu blivit till bok!) skrev jag 2001 för Regionteatern Blekinge-Kronoberg och under en längre tid före själva skrivperioden träffade jag gymnasieungdomar med skilda sociala bakgrunder och arbetade med dem på teman som manlighet och könsroller. Jag träffade också flera unga killar som tidigare varit övertygade ”nynazister”. Mycket av det jag fick höra och vara med om vävde jag sedan in i pjäsen, som sedan även kom att spelas på Unga Dramaten i Stockholm. Flera gymnasieskolors estetiska program har också satt upp pjäsen som slutproduktion.
Andra pjäser jag skrivit med utgångspunkt i mötet med ungdomar är till exempel Den stora rädslan (Dalateatern 2004) och Röd måne (Upsala stadsteater 2007).

Jag har tidigare skrivit en kortroman som heter Hon och han (Högmans förlag 1999), och publicerat noveller i både tidskrifter och antologier.