Åsa Asptjärn: "Jag tror det är en blandning av nostalgi, min barndom och ett olöst mysterium"

I Februari 86 tar Åsa Asptjärn med läsaren till ett Sverige präglat av kalla krig-oro, hotande satelliter och en gnagande känsla av otrygghet. Under sportlovsveckan 1986 reser Isa ensam till Stockholm – där ett oväntat möte förändrar allt. Vi fick en pratstund med författaren om tiden, rädslan och fika på Mon Chéri.

Du har länge haft ett stort intresse för Palmemordet, när väcktes det och hur insatt var du i utredningen när du började skriva?

Foto: Stefan Tell

Mitt intresse för mordet väcktes på morgonen den 1 mars 1986 då jag väcktes av min mamma som berättade. Jag läste allt jag kom över och följde utredningen så långt jag kunde som barn. Sedan rann intresset ut i sanden, precis som utredningen. För några år sedan kom det ett antal poddar som tog upp ämnet och då väcktes mitt intresse till liv igen. Jag tror det är en blandning av nostalgi, min barndom och ett olöst mysterium.

Februari 86 skildrar dagarna före mordet på ett rätt suggestivt sätt, där fiktion varvas med verkliga händelser och varje kapitel räknar ner till mordet. Polisförhör och utdrag ur utredningsmaterial är inspirerade av verkliga uppgifter.

Berätta om hur idén väcktes till att skildra historien på det här nytänkande sättet

När Palmeutredningen lades ned år 2020 blev det möjligt att ta del av fler förhör och vittnesmål. När jag läste dem var det som att förflyttas tillbaka till kvarteren kring Sveavägen, till Stockholm 1986, och röster från tonåringar som fikat på Mon Chéri eller ätit på Clock.

Illustration: Vera Asptjärn

Det slog mig hur vardagligt allt var och hur nära de här människorna befann sig något som vi idag vet skulle bli ett historiskt trauma. Där föddes idén att placera en fiktiv karaktär, lika gammal som jag själv var då, i detta myller av människor dagarna före mordet. Nedräkningen mot något som läsaren redan vet kommer att ske skapar en särskild sorts spänning där varje kapitel laddas med ett ”snart”.

Polisförhör och utdrag ur utredningsmaterial i boken är omskrivningar av verkliga observationer. De ger fler perspektiv vid sidan av Isas och det blir tydligt att många såg, men ändå inte såg vad som höll på att ske. Samtidigt förankrar vittnesmålen berättelsen i att detta är en verklig händelse som fortfarande kastar sin skugga över oss. Bokens illustrationer bidrar också till att ge liv och nerv åt händelserna. De ger läsaren orientering och förstärker känslan av att vi befinner oss mitt i händelsernas centrum.

Precis som huvudpersonen Isa, var du själv 14 år när boken utspelar sig. Det var en tid av oro – BSS sprejas på husväggarna och karaktären Hinke jagas av skinheads vid flera tillfällen. Kalla kriget pågår och en sovjetisk satellit hotar att störta över Sverige, något som oroar Isa mycket.

Hur minns du att det var att växa upp under 80-talet?

I efterhand framstår 80-talet som en tid då barn och ungdomar hade ganska stor frihet, men i bakgrunden fanns en oro som aldrig riktigt försvann. Hotet om kärnvapenkrig kändes på riktigt och världens undergång var något man faktiskt föreställde sig. Mordet på statsministern blev ett brutalt uppvaknande och gjorde den politiska polariseringen tydlig även för oss som var unga. Samtidigt var 80-talet en tid då rasism tog sig alltmer våldsamma uttryck. Jag är ensambarn och växte upp i ett hem där nyheter och politik var en del av vardagen. Jag läste kvällstidningen efter middagen, såg Rapport med mina föräldrar och vi pratade politik runt köksbordet. Om det fanns en sovjetisk satellit som riskerade att störta över Sverige hade jag stenkoll. Den där kombinationen av frihet och existentiell oro har följt med mig och det har jag försökt gestalta i boken

Att hitta sin identitet är en viktig del av boken, likaså att få en ny vän. Berätta om Isa och hur hon övervinner de hinder hon ställs inför?

Isa är en flicka som observerar sin omvärld. Tyst och tillbakadragen, utom när hon är med sin bästa vän Linda i Mendesta. Med henne kan hon hoppa i sängen och skriksjunga i en låtsasmikrofon. Att hon ens bestämmer sig för att tillbringa sportlovet i Stockholm tillsammans med sin farmor är kanske ett tecken på att hon vill undersöka något annat under trygga former. Hon föreställer sig en vecka där hon ska gå runt i affärer, smälta in i gatuvimlet med Pet Shop Boys på högsta i freestylelurarna. Men allt förändras när Hinke dimper ned vid hennes bord på McDonalds. En del av lockelsen med honom är nog att hon ska ha något att berätta för Linda när hon kommer hem. Men det är tydligt att han står för något helt annorlunda och kanske för ett annat sätt att vara och ta sig an världen.

Palmemordet är inte så välkänt bland barn och ungdomar idag, i februari 2026 är det 40 år sedan mordet ägde rum. Hur tänker du att lärare kan samtala om boken och dess tematik i klassrummet?

Styrkan med att skildra en historisk händelse ur det här perspektivet är att diskussionen börjar redan i läsningen. Jag tror att perspektiven blir mer komplexa och tillåtande när de skildras genom fiktionen. Läser man om Palmemordet enbart som en historisk händelse kan det nog vara svårt att förstå en del av de konsekvenser mordet fick. Frågorna om radikalisering och rasism som tas upp i boken är tyvärr i högsta grad aktuella än idag. Detsamma gäller hotet mot vår värld, i form av klimatförändringar.

Bokens illustrationer står Vera Asptjärn för.

Om Åsa Asptjärn

Debutboken Konsten att ha sjukt låga förväntningar blev en omedelbar läsa roch kritikersuccé och fick två uppföljare. Sedan dess har Åsa Asptjärn skrivit Wursten och veganen, Perfekt väder för lidande och senast högläsningspärlan, Spero, som hon skrev tillsammans med Gertrud Larsson och som illustrerades av Andrea Femerstrand.