Bonnier Carlsen, 2021-03-15

Foto: Hillevi Nagel

Fardus och Malte – första boken i ny charmig serie

Charmigt, humoristiskt och mitt i prick i Camilla Ceders första bok om bästisarna Fardus och Malte och Maltes nya, busiga papegoja. Fardus och Malte. Papegojekaoset är ett varmt, färgstarkt och mysigt illustrerat av Hanna Granlund som även gör bilderna till succéserien Spöksystrar.

Camilla Ceder är född 1976 och bosatt i Majorna, Göteborg. Hon är utbildad inom socialt arbete och psykoterapi men arbetar också som författare. Böckerna om Sally är hennes debut som barnboksförfattare. Hon har tidigare gett ut vuxenböckerna Fruset ögonblick och Babylon.

Vi har ställt några frågor till Camilla och bett henne berätta om sin nya serie och om vad som utgör en bra högläsningsbok.

Vem är Fardus och Malte?

Fardus är en tjej på nio år med stor familj: mamma och pappa och mormor och lillasyster, storasyster och storebror, det finns alltid någon att vara med och det gillar hon. Men hon älskar också att läsa och skriva, historier och artiklar och boktips. Ibland kan hon behöva lugn och ro, och då går hon hem till sin kompis Malte som bor i lägenheten intill. Malte bor bara med sin mamma och papegojan Soffan, så där är det lugnare (om man bortser från att Soffan är outhärdligt busig. Men hur uppfostrar man egentligen en papegoja?). Fardus och Malte kan leka och prata. Men de kan också sitta tysta i Maltes rum och greja med varsitt.

Fardus och Malte är både lika och olika och gillar ibland olika saker, och det går bra. De har inspirerats av en massa olika barn: mig själv när jag var liten, mina döttrar när de var yngre och andra barn jag träffat. Precis som Malte älskade jag djur när jag var liten, det gör jag fortfarande. Men jag älskade också, precis som Fardus att läsa och skriva. Och jag gillade väldigt mycket att gå till biblioteket och prata med dem som jobbade där. Jag växte upp på landet och minns det som att vi barn hade en värld som var fristående från vuxnas - även om vuxna stod

Foto: Hillevi Nagel

för omsorg och trygghet så fanns leken som ett parallellt universum där de vuxna inte hade någon relevans. Lite så upplever jag att det är med Fardus och Malte. I deras lekvärld finns bara barn, och på grund av Malte även djur. Det roliga med Fardus, som ju inte är så sugen på djur egentligen, är att hon tenderar att dras med i Maltes projekt och plötsligt upptäcker att de där djuren blivit hennes kompisar också…

Den här boken är en riktig högläsningspärla! Vad utgör egentligen en bra högläsningsbok?

En högläsningsbok har lagom mycket text och bild. Den ger möjlighet till skratt och samtal. Humor är jätteviktigt. Barn (liksom djur, när man kommer underfund med deras personlighet) har en direkthet, och ofta en naturlig känsla för det roliga i tillvaron. Den vill jag spegla i mina böcker. Och trots att Hanna och jag bara mötts via länk och inte ”processat” så mycket har hon på ett fint sätt uppfattat och speglat detta i bilderna.

Vem kommer att gilla Fardus och Malte?

Jag tror att barn som på något vis känner igen sig i Fardus och Malte kommer att gilla boken: den som gillar djur och den som gillar att läsa; den som haft en bästa kompis som den varit lik, eller olik, eller någon gång varit orolig för att ens bästa kompis ska bli bästis med någon annan. Till exempel. Allt det viktiga.