Jan Lööf – vi firar en tidlös mästare i bilderbokskonst

I över sextio år har Jan Lööf skapat berättelser som trollbundit generation efter generation. Hans barnböcker har blivit moderna klassiker – älskade, omlästa och ständigt aktuella. Med sin unika ton och en varma humor har han fångat både barn och vuxna. Jan Lööfs illustrationer är fulla av finurliga detaljer i världar man gärna återvänder till – om och om igen. I samband med Jan Lööfs 85-årsdag sammanfattar vi nu hans gärning med utgivning av en sagosamling och en volym med posters.

Jan Lööf. En samling sagor bjuder på några av hans mest ikoniska bilderböcker: Sagan om det röda äpplet, Morfar är sjörövare, ABC-boken, Ta fast Fabian, Skrot-Nisse samt Pixiböckerna Pelles ficklampa och Bergtrollens nya hem.

Jan Lööf. Posters innehåller tjugo omsorgsfullt utvalda posters för barn såväl som vuxna. Bläddra bland sidorna som i en vanlig bok eller dra försiktigt ut de bilder du vill rama in och hänga upp på väggen.

Det är en samling konstverk i bokform med affischer från 70-talets kultserier Felix och Ville till 2000-talets barnbokssuccéer om Pelle, Matilda och Örni. För musikälskarna finns teckningar på legender som Frank Zappa, Håkan Hellström, Chuck Berry och Aretha Franklin. Affischerna är tryckta på papper med högsta kvalitet i A4-storlek – enkla att rama in.

Älskad barnboksförfattare, illustratör och serietecknare

Jan Lööf , född 1940 i Trollhättan, ärkonstnär och författare. Han är dessutom jazzmusiker och spelar tenorsaxofon och flöjt. Han började att teckna gubbar i ung ålder, men fick sin formella utbildning som bildkonstnär på Konstfack i Stockholm. Han inspirerades tidigt av serietecknare som Wilson McCoy, som tecknade Fantomen mellan 1947 och 1961, och Al Smith, skaparen av serien Storklas och Lillklas från 1932.

Han debuterade 1966 med En trollkarl i Stockholm samt den klassiska bilderboken Morfar är sjörövare. Hans stora genombrott kom med Sagan om det röda äpplet (1974), en humoristisk och fantasifull berättelse där en till synes enkel händelsekedja utvecklas till ett visuellt äventyr, uppdelat i parallella bildsekvenser.

Jan Lööf:

– När jag ritar serier har jag ingen aning om var handlingen ska landa någonstans, men när det gäller barnböckerna så vill jag ha full koll på vad som ska ske redan från början. De konstnärer jag känner fungerar precis tvärtom. Jag vill efterlikna de bilder jag har i huvudet. Ibland blir det små överraskningar, men oftast blir det som jag först tänkt.

En annan mycket populär bok är Örnis bilar (1994), med text av Carl Johan De Geer. Boken handlar om en liten pojke som med hjälp av brandbil och bärgningsbil räddar dagen – ett äventyr som fängslat både barn och vuxna, och som har översatts till flera språk.

Jan Lööf har också gjort avtryck som serietecknare, framför allt med serien Felix, som han arbetade med mellan 1967 och 1973. Serien fick ett stort genomslag och finns samlad i en volym från 1980 på över 350 sidor. Han skapade även serien Ville, som publicerades veckovis i tidningen Vi under 1975.

Foto: Stefan Tell

Under 2000-talet nådde Jan Lööf en ny generation läsare med böckerna om pojken Pelle – en klurig hjälte som löser problem i spännande miljöer med fordon, djur och uppfinningar. Böcker som Pelle träffar en lokförare och Pelle i djungeln har blivit favoriter bland yngre barn.

Utöver sina böcker har Lööf också medverkat i kultförklarade tv-produktioner som barnserien Tårtan och dockteatern Skrotnisse och hans vänner. År 2011 visades hans originalteckningar för första gången i en stor utställning på Göteborgs konstmuseum – ett erkännande för hans konstnärskap, som präglas av både skicklighet, fantasi och en ironisk underton.

Jan Lööf har genom åren tilldelats många priser, bland annat Elsa Beskow-plaketten, Astrid Lindgren-priset och Selma Lagerlöfs litteraturpris. Hans verk har blivit en självklar del av den svenska barnkulturen – och fortsätter att älskas av nya generationer.

Vännen och kollegan Lasse Åberg:

–Det sägs att avund är den uppriktigaste formen av smicker och jag är lite avundsjuk på Janne. Det jag beundrar mest, förutom hans lysande illustrationer, är hans anarkistiska läggning. He takes no shit!