Seluah Alsaati: "för att skriva roligt försöker jag skapa udda karaktärer som krockar med vanliga personer"

Vad gör du efter studenten när alla vill bestämma över ditt liv – och du just blivit skjuten? Sharre vill bara en sak: stå på scen. Men drömmen skaver, scenskräcken är ett faktum och livet pockar på med andra val. Seluah Alsaati har med sin andra bok Sharre skrivit en gripande, rolig och rå berättelse om att våga välja sin egen väg. Vi fick en pratstund med Seluah.

Hej Seluah! Förutom att vara författare är du även manusförfattare och dramatiker. Vad är den största skillnaden mellan att skriva för teatern och att skriva ett bokmanus?

Teater är dialog, dialog och... ännu mer dialog! Sen sköter regissören och skådespelarna resten. Med bok måste man skriva ner EXAKT ALLT, vilket jag fått kämpa med haha. Vad karaktären känner, tänker och vilka munchies den åt till frukost. Vi som läser är bokstavligen i karaktärens huvud.

Ungdomsböcker är ju väldigt speciella eftersom de uttryck som används och vad som är trendigt i form av exempelvis kläder och musik kan ändras fort. Gör du någon särskild research inför dina böcker när du skriver om ungdomar?

Foto: Stefan Tell

Oj, är jag så gammal haha? Ofta ingen research, men ibland kanske jag lyssnar på ungdomar som pratar i tunnelbanan eller tittar på en Tiktok video.

Sharre handlar om en ung kille som vill bli stand-up komiker, och något av det svåraste som finns är ju att skriva roligt! Men du lyckas! Så, hur gör man?

Storyn inspireras av Sharmarke Elmi som är sjukt rolig i sig själv, så det var fusk! Men för att skriva roligt försöker jag skapa udda karaktärer som krockar med vanliga personer. Jag sätter också karaktärerna i jobbiga situationer, som de får hantera på ett oväntat och roligt sätt. När Sharre till exempel tappar minnet ber han sin vän att örfila honom för att få tillbaka hjärncellerna. När örfilen väl kommer är det smärtsamt för Sharre, men roligt för läsaren.

Utan att avslöja för mycket av handlingen så träffar Sharre även en tjej, Maya. Vad tror du att Maya ser i Sharre som han kanske inte ser i sig själv?

Maya ser att Sharre duger precis som han är. Sharre är orolig för vad folk ska tycka om honom och är därför rädd för att vara sig själv. Men Maya vet att han är nåt speciellt. Om han bara vågar gå upp på scen kommer folk att älska honom!

Sharre vill passa in och bli accepterad samtidigt som han vill gå sin egen väg, vilket är en balansgång som många unga kan känna igen sig i. Vad hoppas du att dina läsare tar med sig från den här boken?

Att sluta bry sig om vad andra tycker och göra det man älskar. Var dig själv bara. Om Sharre vågar, vågar vi också.

Om boken

Sharre ligger i en sjukhussäng med en kula i knät och försöker skämta bort det hela. Men situationen har fått honom och fundera: Vad vill jag göra med mitt liv – på riktigt?

Familjen säger plugga. Vännerna säger casha in. Själv drömmer han i smyg om att bli komiker. Men vem tar en pajas på allvar, och hur ska man stå på scen när man skakar av scenskräck?

Det här är berättelsen om att försöka bryta sig loss – från förväntningar, från förorten, från roller andra klistrar på en. Sharres väg mot frihet går genom panikångest, skrattattacker, självtvivel och drömmar större än rädslan.

Med både svärta och värme fångar boken hur det är att vara ung, vilse och full av framtidshopp, samtidigt.