Stopp! Min kropp-veckan vill motverka våld och övergrepp mot barn

20–26 september är det dags för Rädda Barnens Stopp! Min kropp-vecka där de i sju dagar lyfter frågan om våld och sexuella övergrepp mot barn lite extra.

Stopp! Min kropp-veckan kommer att ske digitalt, samt på skolor, fritidsverksamheter och Rädda barnens egna verksamheter runt om i landet. Barn och vuxna ska få möjlighet att prata mer om kroppen, känslor och gränser för att förebygga våld och sexuella övergrepp mot barn.

Du som deltar under veckan får ta del av:

• Barnsändningar att titta på i klassrummen
• Digitala seminarier för vuxna
• Kunskap och verktyg för att prata med barn om kroppen, känslor och gränser.
• Tips på aktiviteter för barn

Bland annat deltar Hanna Thermaenius, psykolog hos Rädda Barnen (gärna med bild på henne), som varit med och skrivit Stopp! Min kropp-boken riktad till barn i lågstadieåldern. Hon deltar i ett seminarium om hur man pratar med barn om kroppen, gränser och samtycke.

Hela programmet hittar du här på Rädda barnens sajt.

Bonnier Carlsen har sedan tidigare samarbetat med Rädda barnen och gett ut två Stopp! Min kropp-böcker som riktar sig till barn i olika åldrar. Där kan både vuxna och barn ta del av ytterligare verktyg och berättelser för att ta sig an detta viktiga ämne.

Stopp! Min kropp

Stopp! Man Kropp! riktar sig till barn i lågstadiet, 6–9 år, och är skriven av Henrik Backberg och Hanna Thermaenius. Boken består av fem lättlästa berättelser på fem fristående teman, med illustrationer av Maria Borgelöv. Varje berättelse lyfts upp av faktatexter, frågor och uppdrag där barn och vuxna tillsammans kan interagera med bokens budskap. Boken kan läsas från pärm till pärm, eller som en uppslagsbok att återkomma till.

Lilla boken om Stopp! Min kropp!

Lilla. boken om Stopp! Min Kropp! riktar sig till de små barnen, 3–5 år, och är skriven av Åsa Karsin. Med hjälp av korta, tydliga texter, samt uttrycksfulla illustrationer, guidar boken läsaren genom olika situationer som kan uppkomma kring kroppsintegritet. Det kan vara situationer som uppkommer både i hemmet och på förskolan, och parallellt med vägledningen ställs frågor som: Hur känns det att bli killad fast man inte vill? Kanske skrattar man ändå fast det inte är roligt? Hur säger man stopp när man inte vill kramas? Och hur känns det om någon vill leka en lek eller göra något som inte känns okej?