Susanna Lönnqvist: "Det måste få vara rysligt på riktigt"

Välkommen in i ett dockhus fullt med härligt rysliga saker att upptäcka. Som stinkrosor, spindlar och dockor med vassa tänder. Allt som krävs för att hälsa på är att du säger den magiska ramsan. Är du med? Dödens dockhus är en interaktiv, humoristisk och kittlande berättelse av Susanna Lönnqvist – med magiska bilder av Ludwig Sandbacka. Vi fick en pratstund med Susanna.

Du arbetar till vardags som bibliotekarie, vad är det bästa med ditt jobb?

– Det bästa är att jag får jobba med något av det som ligger mig allra närmast hjärtat; böcker, berättelser, läsning och fantasi. För mig har böcker betytt och betyder fortfarande så oerhört mycket att jag inte ens kan föreställa mig vem jag hade varit utan dem. Böcker är livsviktiga!

Bibliotekarieyrket är därtill ett människonära yrke där ingen dag är den andra lik och det passar mig bra. Det kan innebära allt ifrån att vara utklädd till biblioteksfe och prata med en förskoleklass om vad böcker är allergiska mot, till att ha pass i informationsdisken och handleda besökare i olika digitala tjänster, till att hålla i en bokcirkel på något spännande tema. I våras prövade vi t.ex. konceptet bastu & bokcirkel, det blev en underbar kväll!

Kombinerar skräck med humor

Som författare har Susanna tidigare skrivit i skräck- och humorgenren, alltid för barn i låg- och mellanstadieåldern. I Dödens dockhus kombinerar hon skräck med underfundighet och humor som med Ludwig Sandbackas illustrationer för tankarna till film med Johnny Depp i huvudrollen. Det är knasigt, skruvat, läskigt och roligt på samma gång.

Hur fick du idén till Dödens dockhus och vilka andra verk har inspirerat dig?

– Det är inte alltid man minns hur och när en idé dök upp första gången, men med Dödens dockhus minns jag det faktiskt exakt. Det var en solig vårdag då jag satt på min innergård och idén bara kom till mig, så där som de bästa idéerna gör ibland. Jag fick skynda mig att snabbt skriva ner den, innan den försvann.

Urtanken var en berättelse som skulle gripa tag i läsaren och mer eller mindre suga in denne i boken, genom att locka med en massa läskigheter och roligheter. Bokens berättare fanns där från början med sin tydliga röst, men jag hade inte alls någon bild av hur hen såg ut.

När jag sedan fick se Ludwigs tolkning föll allt på plats. Just dockor och dockhus är något jag skrivit om förut och fascinerats av sedan jag var riktigt liten. En av mina favoritböcker som barn var Bakom väggarna på vinden, av Sylvia Cassidy. Den handlar just om några dockor som kommer till liv. Jag tror den boken satte igång mitt fantiserande runt dockor och sen har det liksom aldrig slutat snurra... haha!

Du har valt att ge läsaren en utmaning genom boken – att leta rätt på Nycklas för att komma vidare i handlingen. Varför har du valt att ha med ett interaktivt element?

– De interaktiva elementen är med av flera anledningar. För en del barn kan det underlätta koncentrationen att det finns ett tydligt tilltal och ett tydligt uppdrag. Det är också något som främjar samspelet mellan den vuxne läsaren och barnet. Och så är det ju så kul att leta! När mina egna barn var små lekte vi ofta "titta och hitta"- lekar, även i sådana böcker där det inte fanns någon uttalad uppmaning till detta.

Boken är otroligt suggestiv och maxad med rysliga karaktärer och ting: utstickande benpipor, köttätande växter och mamma, pappa och barnen Död (läskiga dockor), hur visste du vilken nivå av läskighet du skulle lägga dig på för målgruppen 3–6 åringar?

– Det är givetvis alltid en avvägning när man ska skriva läskigt för barn, men i den här boken lättas det läskiga hela tiden upp av den ständigt närvarande humorn. Dessutom erbjuds läsaren genomgående en väg ut och så slutar ju hela berättelsen väldigt mysigt! Tidigare har jag skrivit rysligt för äldre barn och då kan man ta ut svängarna mer. Samtidigt kommer säkert en del unga läsare tycka att även den här boken är riktigt, riktigt läskig men då finns ju den vuxna högläsaren där som ett stöd och en trygghet.

Och sen så måste det ju faktiskt få vara lite rysligt på riktigt också ... Annars lurar man ju läsaren. För många kan nog det läskiga vara just det som gör boken lockande och spännande.

Att föra samman dina texter med Ludwig Sandbackas illustrationer visade sig vara ett mycket lyckat grepp. Kommer det fler böcker där ni två samarbetar?

– Det gör det! Vi har börjat spåna på en uppföljare och har många rysliga och roliga idéer! Det är så kul att samarbeta med någon som har lika galen fantasi som en själv.

Om Susanna Lönnqvist

Foto: Niclas Fasth

Susanna Lönnqvist är författare, bibliotekarie, litteraturvetare och brinner för varje barns rätt att hitta till böckernas magiska värld. Susanna är finlandssvensk, flyttade till Sverige som 25-åring och är idag bosatt i Norrköping. Hon har gett ut böcker för barn och unga i flera olika genrer: deckare, skräck, fantasy och humor.

Om Ludwig Sandbacka

Frank A. Unger

Ludwig Sandbacka, är illustratör, bildkonstnär och speldesigner. Han är finlandssvensk, uppvuxen i Österbotten och bosatt i Vasa. Ludwig är utbildad inom grafisk konst vid Winchester School of Arts i Storbritannien och har en examen inom Game Art, Design and Development från Kungliga Danska Konstakademin i Köpenhamn. Han har illustrerat ett flertal böcker för barn och unga.