”Det börjar som lek – slutar i tragedi” – intervju med Rihab Garci

Mellan fritidsgården, gamla skolgårdar och sommarkvällar i förorten rör sig Rihab Garcis Sebbe, Selma och Samir från Vi kommer ändå bara bli becknare vidare. Men i Bara en sista rush bror bryts vardagen när en till synes harmlös trend öppnar dörren till något mörkare. Här berättar Rihab i en intervju om återkomsten till sitt romanuniversum – och om viljan att ge unga läsare både igenkänning och framtidstro.

Okej, vi börjar rakt på: vad är egentligen en ”sista rush”?

En sista rush kan handla om att samla kraft och göra en sista grej för att komma i mål, eller om att göra något riktigt knasigt innan man lämnar det livet bakom sig. Problemet är bara att den sista rushen sällan blir bra – eller ens blir den sista.

Hur var det att återvända till Sebbe, Selma och Samir i den här andra boken?

Det var fint, som att träffa vänner man inte sett på länge och sedan få hänga med dem igen. I den här boken har de vuxit och förändrats, men samtidigt är de sig lika. Roliga, lojala och fyllda av kärlek, drömmar och påhitt.

Vilken replik i boken känns mest ”på riktigt” för dig?

Repliken som är en direkt spegling av vår samtid, och som känns mest på riktigt för både mig och läsarna, är:

”Det är så det är, bror. För dom som köper drogerna är det här nåt som får dom att slappna av. Börsen, aktierna och padel – det är ett cok hetsigt liv för kostymnissarna alasas. För dom som becknar skiten så är det deras lön. Och det är på liv och död. En flugas död är en spindels bröd”,

Har du någon gång skrivit en scen och känt: ”Oj, nu gick det över gränsen”?

När jag har skrivit om det svåra har skildringarna ibland blivit väldigt verkliga och väldigt sorgliga. Då har jag behövt stanna upp och fundera över var jag vill landa i berättelsen. För mig har det varit viktigt att, trots tragedier och mörker, landa i hopp och framtidstro.

Vilken scen i boken var jobbigast att släppa iväg?

Den mest dramatiska scenen i boken. Men den kan jag inte avslöja – den måste man läsa sig till och uppleva själv.

Vad hoppas du att läsaren ska känna efter att ha läst boken?

Om man är en vuxen läsare hoppas jag att man ska förstå vikten av att vara en närvarande vuxen i ungdomars liv. Att framtiden växer i gemenskap och att vi har ett gemensamt ansvar för våra unga.

Om man är ung och kanske har det tufft vill jag att man ska veta att det finns vuxna som bryr sig på riktigt.

Jag vill också att min bok ska vara en spegel för alla i orten – att de äntligen får äga sitt språk och läsa om karaktärer som heter som de gör, pratar som de gör och lever liv som liknar deras egna.

Om Rihab

Rihab Garci är lärare, influencer och krönikör med lång erfarenhet av arbete i Stockholms förorter. Genom sitt engagemang i ungdomsverksamheter och ett decennium som lärare skildrar hon ungas liv med stark förankring i deras vardag. I sitt författarskap vill hon lyfta förortens perspektiv, stärka identitet och ge unga läsare berättelser där de känner igen sig – i både språk, miljöer och erfarenheter.