"Att skriva om Puck är lite som att ha en outtömlig inspirationskälla"

I tio år har Puck fångat barns nyfikenhet på världen. Nu kommer Puck och bokstäverna, en berättelse om att upptäcka språkets magi – inspirerad av verkliga ögonblick ur barnens vardag. Vi möter Anna-Karin Garhamn, författaren bakom serien i ett samtal om skaparglädje, igenkänning och ett jubileum att fira.

Grattis till 10 år med Puck! Minns du hur idén till serien föddes – och vad var det med Puck som gjorde att hen ville stanna kvar?

Jag satt och huttrade i en kall ishall medan äldsta sonen åkte skridskor. Hade han inte fått lite väl lång lugg? Där och då föddes en idé om en bok om ett barn som inte såg så bra för det hängde något i vägen. Skissblocket togs upp ur väskan och på pappret växte den allra första Puck fram.    

Många av berättelserna om Puck är tagna ur real life. Dels händelser som jag upplevt med mina egna barn men också situationer som jag fått återberättade av kompisar.

Min kompis barn ville t.ex. klippa håret blått. Det blev en kul extra i boken Puck går till frisören.

I boken Puck och bokstäverna har min yngsta sons fascination av bokstäver varit en stor inspirationskälla. Han har, precis som Puck, upptäckt sin bokstav på väggen, på bilen, på fönstret…

Att skriva om Puck är lite som att ha en outtömlig inspirationskälla. Böckerna bygger på sånt som en 3–4-åring upptäcker för första gången, eller bara förundras över.

Och det är MYCKET!

Lusten att skriva om Puck har aldrig sinat. Tvärtom. Jag njuter av att få återuppleva hur det är att vara ett barn tillsammans med Puck, Mamma och Kanin.

Det är nog därför Puck har velat stanna kvar.

Vad betyder "Puck och bokstäverna" för dig i serien – känns den annorlunda jämfört med tidigare böcker om Puck?

Puck och bokstäverna är ett kul komplement till de andra titlarna tycker jag. I de andra böckerna får man vara med att upptäcka Pucks vardagsäventyr. Medan den här boken snarare blir som en start på läsarens egna äventyr, ett äventyr att upptäcka bokstäver, hur de låter och ser ut och vad man har dem till.

(Puck och bokstäverna är den som varit svåraste att skriva hittills. För hur skriver man om bokstäver på ett engagerande och pedagogiskt sätt utan att det blir tråkigt, svårförståeligt och abstrakt för barn i Puckåldern?)

Hur tänker du kring balansen mellan lek och lärande när du skriver om bokstäver – vad kommer först för dig?

För mig kommer leken först! Och genom leken kommer för det mesta lust att lära sig automatiskt. Och gör den inte det, då är det väl inte dags än tänker jag… 

Med boken Puck och bokstäverna har jag velat servera barnen lite olika vinklar att närma sig bokstäver. Intresset för bokstäver börjar oftast med fascinationen för sin egen bokstav, som man sen kan spinna vidare på och t.ex. upptäcka hur andras bokstäver ser ut, att försöka skriva dem med penna på papper eller varför inte göra det lite roligare, och forma bokstäver med sin kropp med lite bokstavsgympa.

När du träffar barn som läser Puck, vad brukar de fastna för – är det något som överraskar dig?

Nästan alla barn jag träffar som läser Puck frågar mig om Kanin är ”på riktigt”, alltså om Kanin kan allt det där som Kanin gör i böckerna eller om det är på ”låtsas”. Då brukar jag svara att det vet man inte så noga. Och så brukar jag fråga vad de tror.

En del barn tycker det är roligt med Kanins tankar och knas medan andra verkar tycka att det är lite tokigt.

Kanins roll i böckerna har vuxit i böckerna under åren. I början såg jag Kanin mest som en kul sidekick till Puck men idag har Kanin en viktigare roll. Kanin hjälper mig att spegla Pucks tankar och känslor och är ett ypperligt verktyg då Puck ställs inför dilemman. Ibland skyller Puck på Kanin för att få som hen vill.

En annan himla kul reaktion från Puck-läsare, stora som små, är att jag brukar få tips på nya Pucktitlar. De kan rabbla upp flera stycken. Oftast är de baserade på läsarens egna upplevelser. Förslagen kan t.ex. vara i stil med Puck bajsar, Puck tappar en tand, Puck på bröllop… Ibland nappar jag på titeln och provar skriva en bok på temat. Puck fiskar är till exempel en sådan titel som senare blev en Pixibok. (Tack Vincent i Bengtsbryna!)

Vad inspirerar dig mest när du fortsätter skriva om Puck idag?

BARN! Jag älskar att hänga med barn, lyssna på och prata med dem. De är så himla kloka och roliga. När mina äldsta barn vuxit ifrån Puck blev det ett litet glapp innan minstingen kom. Då minns jag att jag saknade att ha ett litet barns perspektiv på världen nära mig. Även om varje ålder har sin charm så är världen sedd ur 3–4-årings ögon väldigt speciellt. De har precis börjat känna sig stora och är nyfikna på allt runtomkring sig. De frågar och frågar… klurar ett tag och drar sedan egna, oftast geniala slutsatser. Nu är min minsting i Puckåldern, han och hans kompisar bjuder mig dagligen på inspiration för framtida böcker.

Om Anna-Karin

Anna-Karin Garhamn är textilformgivare och barnboksillustratör, uppvuxen utanför Tibro och i dag bosatt i Belgien med sin familj. Hon kommer från en konstnärligt präglad miljö där många i släkten arbetade med olika hantverk och bildskapande, något som tidigt väckte hennes eget intresse för det kreativa.

Anna-Karin är utbildad vid Konstfack i Stockholm. I samband med sin examensutställning 2005 fick hon möjlighet att provillustrera Vi tänker på dig, farfar!, som blev hennes debut som barnboksillustratör. Sedan dess har hon illustrerat flera böcker, bland annat Alla vill ha mat! och Alla vill ha ett bo. Bland hennes konstnärliga förebilder finns Tove Jansson, Ilon Wikland och Marc Boutavant.

Vid sidan av sitt arbete spelar hon Roller Derby i Gent-Go-Go Rollergirls A-lag.