Cecilia Heikkilä: ”Skapandet börjar i en känsla som behöver bearbetas"

Bilderboksskaparen Cecilia Heikkilä har blivit älskad av både kritiker och läsare världen över för sina berättelser som utforskar de stora frågorna ur barnets perspektiv, alltid med en kärlek till djur och natur. I hennes nya bok Kattpalatset tar hon avstamp i barndomens förbjudna äventyr och skildrar de marginaliserande, och allt det vi helst vill gömma undan men som ändå finns kvar.

I Kattpalatset får läsaren möta Masse och hans kompis som hittar ett mystiskt ödehus. Men inne i det fallfärdiga huset är det fullt av fina saker, som ett riktigt palats! Det var de egenupplevda och ibland förbjudna äventyren från barndomen som blev grunden till den nya boken, berättar Cecilia Heikkilä.

– När jag var liten drev jag ofta runt med kompisar och snubblade över allehanda märkligheter: kojor i skogen fulla med pantburkar, gamla djurskelett och graffiti vi inte begrep oss på. En gång bröt vi oss in på en kommunal avstjälpningsplats. Jag klev på en rostig spik och vi fick gömma oss i stora lerkrukor när gubbarna från kommunen kom. Det var de upptågen som gav mig idén till boken.

– Jag började tänka på hur de bästa äventyren hände där de vuxna tyckte att det var för farligt att vara. Och allt börjar egentligen med att man måste skrota runt och ha lite tråkigt och göra saker som de vuxna säger att man inte får.

Men Kattpalatset är mer än en barndomsberättelse. Det är också en historia om utanförskap och om dem som hamnar vid sidan av ramarna. En slags kärleksförklaring till samlandet.

– Kattpalatset är allt som vi vill slippa ta itu med och därför försöker göra oss av med. Men allt fortsätter att existera även om det är utom vårt synfält.

Foto: Emil Malmborg

För Cecilia Heikkilä börjar skapandet ofta i en känsla eller en tanke som behöver bearbetas.

– Då sätter jag mig och ritar och skriver om det. Skamlöst försöker jag sedan sätta ihop det med sådant jag tycker om att rita för stunden. Ibland fungerar det och då blir det en bok om jag har tur! Men jag behöver få grunna för mig själv en stund och rita och skriva mig fram till det.

Hennes filosofiskt jordnära böcker har nått både svenska och internationella läsare, och i dag finns många dedikerade fans runt om i världen.

– Det är svindlande att mina böcker finns på så många ställen. Responsen kommer från alla möjliga hörn av världen och det är fint att vi verkar känna så lika oavsett var vi befinner oss. Många av mina läsare är också ivriga med att peka ut min hund i bilderna – de vet att jag låter Mochi vara med på ett hörn i varje bok.