Första delen i serien om monsterbarnen på Skräckis

Berätta kort om Skräckis!

Ylva: Skräckis handlar om en förskola som alla andra, fast där går bara läskiga ungar och skräckpedagogen kan faktiskt trolla. Barnen älskar att skrämmas och hitta på rysliga bus, men är inte så annorlunda från människobarn som man först skulle kunna tro! I varje bok får vi lära känna en skräckis lite extra och barnets självupplevda svaghet ska visa sig vara en fantastisk styrka. Att vara monster som bits för att man inte kan prata gör en inte alltid så populär, men åh vad bra att ha vassa monstertänder när man blir inlåst i den förbjudna källaren. Att vara spöke och känna sig osynlig kan vara både sorgligt och ensamt, men åh så bra när man kan skrämma livet ur arga tanten på gården!

Foto: Peter Hagström. Ill: Mattias Andersson

Vi hoppas att Skräckis ska ge hög igenkänning och sprida skräckisdevisen: det är bra att vara speciell!

Ni har gjort barnprogram i 25 år! Vad har ni tagit med er för erfarenheter från det in i skrivandet?

Sara: Vi har jobbat på varsitt håll med olika produktioner för barn under alla år och nu får vi äntligen möjlighet att jobba tillsammans. Då märker vi  ju att vi  under vägen lärt oss massor om både storytelling, pedagogik och inte minst om vår målgrupp. Vi känner i ryggmärgen när något är bra , vi vet vad som går hem och framför allt är vi båda vana att tänka ur ett barns perspektiv.  Det är något vi tycker är superviktigt, att alltid fråga oss vad läsaren skulle tycka, känna och tänka om varje ord och händelse i en berättelse. Vi har också förmånen att vara två hjärnor på samma berättelser vilket gör oss så trygga med att allt vi skriver är testat både baklänges och framlänges! Framför allt har vi roligt när vi skriver, och vi hoppas att läsarna ska ha roligt de också.

Bilderna i serien är både gulliga och lite läskiga! Var det svårt att hitta balansen? Hur växte manéret fram?

Mattias: Det jag fastnade för i manuset var att det hade mycket humor. Jag kände på en gång att det var viktigt att få med båda delar av söthet och läskigt i bilderna. Eftersom jag är ett stort fan av animerad film och serietidningar så tyckte jag det var viktigt att ha mycket fokus på liv och rörelse i bilderna och låta skräckisbarnen ha väldigt uttrycksfulla miner och känslouttryck. Vi testade på lite olika stilar till bilderna innan vi hamnade i denna stil och slog fast att vi alla gillade den lite magiska småläskiga stämningen och ljuset i illustrationerna.

Välkommen till Skräckis! En förskola full av monster och bus

Stackars lilla spöket Boo! Det är inte lätt att vara osynlig. Boo blir bortglömd på fruktstunden, utanför i leken och omkullsprungen i hallen eftersom ingen ser henne.

Men när det ska lekas kurragömma, då är det bra att vara osynlig! Boo kan gömma sig bäst av alla och dessutom skrämma slag på den läskiga människotanten som alla skräckisbarnen är livrädda för.