Bengt Ohlsson: "Jag tror att barn kan hantera även svåra och mörka ämnen"
För snart fem år sedan debuterade Bengt Ohlsson som barnboksförfattare med Pengarna, en vardagsdramatisk bok för unga läsare. I centrum står Henrik, en ung person och hans tankar och känslor inför olika situationer. Hittills har det hunnit bli tre böcker i serien. Nu kommer den fjärde boken Jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem.
Henrik och hans vardagliga dilemman
Vi får återigen följa Henrik och hans vardagliga dilemman, som den här gången ställs i skarp kontrast till något smått övernaturligt. Henrik vaknar en natt av att familjens hund Figaro morrar vid fönstret. När han tittar ut ser han en gammal man stå i trädgården. Plötsligt vänder sig mannen om och försvinner rakt igenom ett tätt buskage, utan svårighet. Vad var det egentligen Henrik såg? Var det ett spöke?
Det är en bok om att bli missförstådd och inte trodd på, om att inte bli lyssnad på eller tagen på allvar, om förnedring och förlåtelse. Både i språk och berättelse så bygger Bengt Ohlsson upp en obehaglig stämning, både kring spöken och kring känslan av att inte bli tagen på allvar.
Bengt Ohlsson minns inte exakt hur han landade i bokens tema, mer än att det kändes spännande att närma sig ämnet på ett annat sätt än det vanliga, berättar han.
Bengt Ohlsson:
– När någon ser ett spöke, i synnerhet i barnböcker, leder det vanligtvis till en betryggande förklaring – spöket visar sig vara olyckligt eller vilset och hjälps till rätta på något sätt. Men om den där förklaringen aldrig ges, hur går man vidare och vad får det för konsekvenser? Och hur gör man som förälder om ens barn påstår sig ha sett ett spöke? Det här är svårare frågor än man tror ...
Att skriva för barn utan att förenkla
Det lättillgängliga språket har blivit något av ett signum för böckerna om Henrik. Men bakom den till synes enkla ytan ryms ofta flera lager av tankar, känslor och svårigheter som många unga kan relatera till.
– Över lag tycker jag att barnböcker är alldeles för ängsliga och tillrättalagda. Jag tror att barn kan hantera även svåra och mörka ämnen, och att de har ett behov av att lära sig det. Bara för att man skriver för barn måste inte boken sluta med att mobbaren blir kompis med mobboffret. Så ser livet sällan ut, och det fattar man redan som liten.
Böcker som väcker samtal
Böckerna rymmer många dilemman som är tacksamma att prata om efter läsningen. Men att det skulle vara ett medvetet syfte håller Bengt Ohlsson inte riktigt med om.
– Men om jag tar ett ämne på allvar finns det alltid en hel del att undersöka. Och jag dras till ämnen som inte har några lätta eller bekväma svar.

