Maria Nilsson Thore: "Jag hade samlat på mig otroligt många bortvalda ord"

När en okänd figur landar på Dim och Lummers tak blir inget som förut. Vem är den ludna typen som bara säger ”Usch”? Ska den stanna länge? Och finns det förresten ens plats för tre i deras lilla koja?

Maria Nilsson Thore, en av våra mest älskade författare och illustratörer, är aktuell med en varm och charmig bok om vänskap, svartsjuka och att göra plats för någon ny. Den nya boken Usch är en perfekt högläsningsbok för förskoleåldern. Vi fick en pratstund med författaren.

Usch är en varm saga i skogsmiljö, där du för första gången skriver i det längre formatet. Hur kommer det sig att den utvecklingen sker nu och hur har skrivprocessen sett ut?

Jag är utbildad illustratör, och det var det jag började arbeta som för 25 år sedan. Jag är trygg i mitt bildberättande. Men efter att ha illustrerat andras texter i 10 år försökte jag mig på att skriva bilderbokstexter, och jag var inte lika trygg i mitt skrivande. Jag lutade mig fortfarande mot mina bilder och lät dem stå för mycket av berättandet, och begränsade skrivandet till korta strofer på stora bilduppslag. Det kändes skönt att vara fåordig, och jag såg mig absolut inte som författare i början.

Jag blev tillfrågad att testa att skriva längre texter, och jag gjorde några försök i smyg, men det kändes krystat och svårt. Jag tyckte inte att jag hade idéer som räckte till en hel kapitelbok. Så jag höll mig till bilderboksformatet.

Men även när orden är få så krävs det en himla massa arbete för att hitta precis de ord som kan bära bokens berättelse, och utan att jag tänkte på det hade jag samlat på mig otroligt många bortvalda ord.

Ett höstlov kom jag på att jag skulle kunna skriva en längre bok om mina karaktärer Dim & Lummer. Deras värld och deras personligheter är ju redan så bekanta för mig. Och plötsligt bara forsade orden ur mig. Jag googlade nåt i stil med ”hur många ord innehåller en kapitelbok för 6-åringar” Och så hade jag ett slags mål.

I boken ger du utrymme för läsaren att lära känna karaktärerna Dim och Lummer på ett lite djupare plan. Boken ger en magisk inblick i det lilla livet som pågår i skogen, och som för tankarna till mänskligt beteende. Hur skulle du beskriva deras personligheter och dynamiken dem emellan?

Båda är mycket mänskliga. Med både fina och mindre fina egenskaper.

Dim är störst och tar också mycket plats. Han är full med idéer och bygger och uppfinner både nödvändiga och mindre nödvändiga prylar. Han pendlar snabbt mellan känslor och har ett ständigt behov av uppmärksamhet och uppmuntran. Och det får han verkligen också, från sin kamrat lilla Lummer.

Lummer är en figur helt utan språk, men de pip som Lummer utbrister räcker bra åt Dim. Lummer ät trofast och stöttande, men kan absolut säga ifrån när Dim är för orimlig i sina känslor. De kompletterar varandra bra.

När den luddiga och sömniga figuren "Usch" (som är redo att gå i vinteride) dyker upp, tar Dim och Lummer emot den på helt olika sätt, berätta om det och varför de reagerar så olika?

Ja, en stormig höstdag dimper det ner en ny figur som ruckar på Dim & Lummers harmoniska tvåsamhet. Lummer tar sig an den nya gästen utan att tveka, medan Dim är skeptisk och nästan lite rädd. Dim är den som ger den nya figuren namnet ”Usch”.

När Lummer plötsligt vänder all sin uppmärksamhet mot Usch i stället för mot Dim så känner han sig genast utanför och bortglömd. Och i tyst protest drar Dim iväg på egen hand.

Finns det fler kapitelböcker planerade om Dim och Lummer?

När jag väl fick smak på att skriva längre texter så klämde jag ur mig tre historier på rad. Och jag tror att alla tre kan bli böcker, men jag vågar inte lova något…