Skriva skräck för barn – Ninas och Willems bästa tips för att skapa riktigt ryslig stämning

Vad är det som gör en berättelse riktigt läskig? Och varför är det så kittlande att bli rädd på tryggt avstånd? I den här intervjun berättar författarduon Nina och Willem Källmodin om hur de började skriva tillsammans, vilka skräckminnen som präglat dem och hur man skapar en stämning som får det att krypa under huden.

Nina och Willem har nyligen utkommit med Flickan från brunnen –  en tät, mörk och pulshöjande berättelse där varje hemlighet har ett pris – och där det förflutna vägrar dö i tysthet.

Ni skriver rysare för mellanåldern, vad fick er att välja just denna genre?

När vi började skriva tillsammans jobbade Nina i ett skolbibliotek där många elever kom in och frågade efter läskiga böcker. Samtidigt älskade Willem just rysliga böcker när han gick i mellanstadiet. Så det låg väldigt nära till hands. Men att vi alls började skriva tillsammans var en slump, det var egentligen inte att vi bestämde oss för att göra det och valde en genre. Utan vi hittade ett dolt utrymme på Willems skola och började fantisera om vad som skulle kunna finnas därinne. De fantasierna blev till Salen, vår första bok.

Minns ni själva när ni blev riktigt rädda av en bok/berättelse som barn? Vad var det som gjorde att den fastnade?

Willem: Jag tyckte det var läskigt med böcker om folktro, maror och liknande, eller hemsökta platser som ”dockön”. Det var nog för att det var platser som verkligen finns som det sistnämnda kändes extra läskigt.

Nina: När jag var liten fanns det många varianter av en spökhistoria om en ond docka som en intet ont anande pappa kom hem med som present efter en lång resa. Den vaknade till liv varje natt och dödade familjemedlemmarna en efter en tills flickan var den enda kvar. På natten låg hon sedan instängd i sitt sovrum och hörde dockan klösa sig in genom dörren … Har aldrig gått att se på dockor på samma sätt efter det, ens i vuxen ålder.

Många vuxna är försiktiga med skräck för barn. Vad tänker ni att en riktigt bra rysare kan ge en ung läsare?

Dels är det kittlande att få bli rädd, fast på ett tryggt sätt. Det kan också hjälpa till att lära sig skilja på fakta och fiktion.

När ni sitter och skriver, hur märker ni att en scen fungerar? Finns det någon särskild känsla ni letar efter?

När man själv ryser till och känner att det här blir spännande, då vet man att man har något bra på gång.

Om en elev eller en aspirerande författare säger: “Jag vill skriva något läskigt, men jag vet inte hur” Vad brukar ni svara då?

Utgå ifrån vad du själv tycker är läskigt och se vad du fastnar för i andra böcker och berättelser, hämta inspiration från det. Sedan när man väl är igång med skrivandet försöka beskriva läskiga scener så livfullt som möjligt och ta med läsaren till platsen. Luktar det lite unket, hänger det spindelnät i hörnen, Kommer det en kall vindil? Är det en dörr som smäller igen eller fotsteg som hörs fast ingen annan är där? Bygg upp stämningen så att det känns riktigt otäckt!

Läser ni själva skräck eller thrillers på er fritid? Och vad läser ni just nu?

Nina: Jag har just läst Tre varv motsols av Per Faxneld, en skönlitterär bok om jakten på en svartkonstbok som ska ha ägts av den verkliga prästen Herr Ola på 1500-talet. Den handlar mycket om folktro och om hur den som stod i förbund med vittror både kunde få hjälp av dem men också råka riktigt illa ut. Inte så mycket skräck men väldigt spännande och väl researchad.

Willem: Jag läser inte lika mycket skräck längre, det blir mer psykologisk spänning och realistiska historier numera. Just nu läser jag Trainspotting, som inte är skräck men en mycket mörk historia på sitt sätt.

Ninas och Willems 5 bästa tips för hur man skriver en riktigt bra skräckhistoria

1. Låt inte allt lösa sig på en gång, trots att det ibland är frestande att ”hjälpa” karaktärerna. Gör det värre och värre för dem istället. Håll spänningen uppe!
2. Se till att det händer något oväntat, just när man tror att det är på väg att bli lugnt. Klassisk ”jumpscare”, med andra ord.
3. Var kreativ med hur du skrämmer läsaren så att det inte blir tjatigt eller klyschigt.
4. Tänk på att olika karaktärer reagerar olika på läskiga saker, låt dem vara sina egna personligheter.
5. Fundera på om du själv skulle bli rädd av det du skrivit. Inte? I så fall behöver du skruva upp läskigheterna ett par snäpp!

Om Flickan från brunnen

När Tova, kusinen Alve och nya vännen Leila utforskar det övergivna Villa Bergmo dras de in i ett hundra år gammalt mysterium. I brunnen på gården sägs den unga flickan Elvy ha drunknat.

Men det är något som inte stämmer med den historia barnen får höra. När de söker efter svar inser de att mörka krafter har vaknat till liv i det gamla huset: en vålnad driven av hämnd som är beredd att göra vad som helst för att skydda det den ser som sitt.

Författarduon Nina och Willem Källmodin har skrivit en tät, mörk och kuslig berättelse där varje hemlighet har ett pris – och där det förflutna vägrar dö i tysthet.