Paulina Nyman: "Det är en berättelse om att vara sjutton och jättejättekär."

I musikgymnasiets körsal hittar Nora både en fristad och en utmaning. I Sjung sakta för mig av Paulina Nyman skildras en uppslukande kärleksrelation, en farlig längtan efter att bli sedd – och den smärtsamma vägen mot att hitta sin egen röst. Sjung sakta för mig är en stark roman om begär, utsatthet och mod. Vi har intervjuat författaren om en berättelse som dröjer sig kvar.

"Sjung sakta för mig" handlar om en uppslukande kärleksrelation och om att desperat längta efter att bli sedd. Men kanske framför allt om att hitta sin egen röst. Berätta mer.

Foto: Stefan Tell

Det är en berättelse om att vara sjutton och jättejättekär. Och om att bara känna sig riktigt hemma på en enda plats: i musiksalen i skolan.

Nora tänker i musik, känner i musik, uttrycker sig i musik. Hon är ljudkänslig och hatar oväsen – och vad som är oväsen är förstås högst subjektivt. Genom musiken kan Nora säga sådant hon annars inte vågar. Sådant hon inte har språk för, och kanske inte ens förstår att hon får säga.

Jag tänker också att boken handlar om gråzonerna mellan makt och begär. Hur gränser kan passeras utan yttre dramatik, men med en inre jordbävning. Och vad första kärleken faktiskt gör med en människa.

Var kom den här boken ifrån?

Från många olika håll, men ett är det här:

När jag började arbeta som skrivhandledare på Konstfack var jag ganska indoktrinerad i tron på texten som människans främsta kunskapsbärande verktyg.

På Konstfack mötte jag ett helt annat sätt att tänka. Där ser man kunskap som något som finns i vävstolens rytm, i glasets hetta, i metallens motstånd. Förståelse finns inte bara i ord, utan i kroppen, i handen, i blicken som följer materien.

Jag tänkte: Kan man skriva om det? Jag försökte.

Vad har körsång betytt för dig?

Jag har sjungit i kör hela livet.

Det är något särskilt med att uttrycka sig med röst och kropp, men inte vara ensam – utan en del av en gemenskap. Att hålla sin egen stämma medan andra gör sina utsvävningar. Mycket av livet fungerar ju precis så. Eller, borde fungera så.

Vem ska läsa den här boken?

Nora är lågmäld. Hon känner mer än hon pratar. Så hon behöver läsare som gillar att lyssna och som är nyfikna på relationer.

Det finns mycket som Nora aldrig skulle säga rakt ut. ”Ord räcker inte för det här”, säger hon. Så den som själv har känt normer skava kan nog förstå henne – och tycka om henne. Det var viktigt för mig att skriva så, eftersom queerhet för mig är ganska långt ifrån triumfatoriska komma-ut-scener och regnbågsglitter. Queerhet är kropp, begär, tvekan, nerv och intensitet. Mellan raderna, bakom orden.

Vilka är dina bästa tips till den som vill börja skriva?

Foto: Stefan Tell

Jag har så många! Det här är mitt jobb. Du får säga stopp när jag pratat för länge.

1. Läs

Skrivande och läsande hänger ihop som spelande och lyssnande, för att hålla resonemanget i samma värld som Sjung sakta för mig. Det går liksom inte att bara … köpa en gitarr och samma eftermiddag skriva världens bästa låt. Att lyssna på musik är så centralt! Vilka melodier finns redan? Varför fastnar just din favoritlåt hos dig, vad är det den gör så snyggt? Vad gör en cover bättre än originalet ibland?

Samma med litteratur och läsning. Du behöver veta: Vilka historier har inte berättats än? Vad är det som får en berättelse att fastna i dig? Hur kan stilen säga mer än orden?

2. Gå en skrivkurs

Obs, viktigt: Ingen skrivkurslärare har den magiska nyckeln som funkar 100 procent av gångerna för alla skrivande människor överallt. Men det en skrivkurs ger är egentligen mer värt:

1. a) En legitim anledning att ta skrivandet på allvar. ”Tyvärr, jag kan inte, jag har min kurs på torsdagar” går lättare att säga (och tas emot bättre!) än ”Jag vill hellre umgås med mina låtsaskompisar än med dig.”
2. b) Skrivande vänner. Haka på dem som faktiskt skriver, inte dem som bara pratar om att skriva. Boka in gemensam skrivtid, peppa varandra, fira efter en termin.
3. c) Läsförmåga. De flesta skrivkurser innehåller någon form av textsamtal. Det är det bästa som finns! Läskigt i början, men att ge någon annans text en noggrann och omsorgsfull läsning ger ditt eget skrivande så mycket! Och andras smarta läsningar av din text ger en otrolig skjuts framåt i arbetet.

3. Kör fast, kör vidare

Alla kör fast. Alla tvivlar. Alla tycker någon gång att de borde ge upp sitt projekt.

Det är en känsla, ingen sanning. Lev med det, svettas klart. Lite obehag har ingen dött av.

Jag brukar tänka att en text i process är som pannkakssmet. Ingen dricker ju mjöl-ägg-salt-mjölkblandningen och tycker att det är gott? Den är inte KLAR! Den måste stekas i mycket smör, serveras med god sylt.

Fortsätt skriva bara.

Om Paulina Nyman

Paulina Nyman arbetar som högskolepedagogisk utvecklare på Konstfack och har undervisat i akademiskt, professionellt och kreativt skrivande i femton år. Och så sjunger hon i kör varannan vecka.