Lin Hallberg

Född 1956. Uppvuxen i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Bosatt i Stockholm.

 

Hej!

Jag tänkte att jag skulle berätta lite för dig om mitt hästliv. När jag var sju år tog min pappa med mig till Spanska ridskolan i Wien. Vi gick omkring där och hälsade på de stora vita hästarna. Dom var så snälla. Min pappa berättade för mig om hästen han brukade rida när han gjorde sin värnplikt. Allt det där var nyheter för mig och från den stunden var jag hästtokig.

Jag fick börja på ridskolan i stan när jag var åtta år. Det var bara en gång i veckan. Alldeles för sällan tyckte jag. Genom kompisar hittade jag ett stall där de hade massor av ponnyer. Jag fick bli skötare på en liten shettis. Han hette Bel Ami, men kallades för Deddis och jag älskade honom verkligen. När det stallet skulle flytta och jag inte skulle kunna sköta Deddis grät jag floder och höll på att tjata ihjäl mina föräldrar om att jag skulle få köpa honom. Det fick jag inte men när jag var tolv år fick jag äntligen min första egna häst.

  Jag har hållit på med hästar i hela mitt liv. Ända sen den där lyckliga dagen då jag fick börja på ridskolan. När jag slutade gymnasiet jobbade jag som ridlärare i flera år. Jag hade egen häst och tränade mycket.

  När jag fick mina egna barn bodde jag i England. Vi hade en gård med lite mark och behövde betesdjur. Alla runt omkring oss höll på med får men det ville inte jag. Det blev Shetlandsponnyer i stället och så många såna att vi var tvungna att hyra mer mark till slut för att gräset skulle räcka till.

  Min äldsta son var runt fem år och ville rida. Jag hade bara avelston och dom var måttligt roade av att kånka omkring på honom. En kompis till mig hade en shetlandsvalack som gick och hade tråkigt. Så kom Duke, eller Sam, som han heter i böckerna in i våra liv. Då var han fem år precis som min son. Idag är han en klok herre på nitton år som lärt många barn att rida. Då var han väldigt busig och det kan han nog vara idag också.

  Så småningom skulle vi flytta tillbaka till Sverige och ponnyerna skulle naturligtvis följa med. Då fick vi höra talas om att Sam hade en bror. Människorna som ägde honom ville inte ha honom. Dom tyckte att han var besvärlig och dum. Vi åkte dit och tittade och så kom Silver, eller Sigge som han heter i böckerna in i våra liv.

  Jag startade en liten ridskola hemma i Sverige. På ridskolan fanns bara shetlandsponnyer. Under några väldigt roliga år hade jag ett gäng med tjejer som lärde sig rida hos mig. De som var riktigt intresserade fick bli skötare och hjälpa till med skötseln av hästarna och stallet. Vi hade så himla mycket kul ihop under de där åren. När tjejerna lärt sig lite mer var vi ute och tävlade. En gång åkte vi hela vägen till Danmark och var med på en stor internationell shetlandsponny tävling. Sigge blev dressyr champion och vann över alla de andra ponnyerna. Då kan ni tro att vi var stolta över honom och Malin som red honom då.

  Idag är Malin nitton år. Hon har en stor häst nu. Sigge och Sam bor hos en familj utanför Stockholm och sist jag pratade med dem så tränade Sigge western ridning med sin ryttare medan Sam börjat som körhäst.

  Allt det fantastiska och roliga som hände under de där åren med shettisridskolan kan du läsa om i böckerna om Sigge, Sam och de andra på Brobygården.

  Lycka till med ditt hästliv!

Kram från Lin

Utgivning

Lin Hallberg

Lin Hallberg

Född 1956. Uppvuxen i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Bosatt i Stockholm.

 

Hej!

Jag tänkte att jag skulle berätta lite för dig om mitt hästliv. När jag var sju år tog min pappa med mig till Spanska ridskolan i Wien. Vi gick omkring där och hälsade på de stora vita hästarna. Dom var så snälla. Min pappa berättade för mig om hästen han brukade rida när han gjorde sin värnplikt. Allt det där var nyheter för mig och från den stunden var jag hästtokig.

Jag fick börja på ridskolan i stan när jag var åtta år. Det var bara en gång i veckan. Alldeles för sällan tyckte jag. Genom kompisar hittade jag ett stall där de hade massor av ponnyer. Jag fick bli skötare på en liten shettis. Han hette Bel Ami, men kallades för Deddis och jag älskade honom verkligen. När det stallet skulle flytta och jag inte skulle kunna sköta Deddis grät jag floder och höll på att tjata ihjäl mina föräldrar om att jag skulle få köpa honom. Det fick jag inte men när jag var tolv år fick jag äntligen min första egna häst.

  Jag har hållit på med hästar i hela mitt liv. Ända sen den där lyckliga dagen då jag fick börja på ridskolan. När jag slutade gymnasiet jobbade jag som ridlärare i flera år. Jag hade egen häst och tränade mycket.

  När jag fick mina egna barn bodde jag i England. Vi hade en gård med lite mark och behövde betesdjur. Alla runt omkring oss höll på med får men det ville inte jag. Det blev Shetlandsponnyer i stället och så många såna att vi var tvungna att hyra mer mark till slut för att gräset skulle räcka till.

  Min äldsta son var runt fem år och ville rida. Jag hade bara avelston och dom var måttligt roade av att kånka omkring på honom. En kompis till mig hade en shetlandsvalack som gick och hade tråkigt. Så kom Duke, eller Sam, som han heter i böckerna in i våra liv. Då var han fem år precis som min son. Idag är han en klok herre på nitton år som lärt många barn att rida. Då var han väldigt busig och det kan han nog vara idag också.

  Så småningom skulle vi flytta tillbaka till Sverige och ponnyerna skulle naturligtvis följa med. Då fick vi höra talas om att Sam hade en bror. Människorna som ägde honom ville inte ha honom. Dom tyckte att han var besvärlig och dum. Vi åkte dit och tittade och så kom Silver, eller Sigge som han heter i böckerna in i våra liv.

  Jag startade en liten ridskola hemma i Sverige. På ridskolan fanns bara shetlandsponnyer. Under några väldigt roliga år hade jag ett gäng med tjejer som lärde sig rida hos mig. De som var riktigt intresserade fick bli skötare och hjälpa till med skötseln av hästarna och stallet. Vi hade så himla mycket kul ihop under de där åren. När tjejerna lärt sig lite mer var vi ute och tävlade. En gång åkte vi hela vägen till Danmark och var med på en stor internationell shetlandsponny tävling. Sigge blev dressyr champion och vann över alla de andra ponnyerna. Då kan ni tro att vi var stolta över honom och Malin som red honom då.

  Idag är Malin nitton år. Hon har en stor häst nu. Sigge och Sam bor hos en familj utanför Stockholm och sist jag pratade med dem så tränade Sigge western ridning med sin ryttare medan Sam börjat som körhäst.

  Allt det fantastiska och roliga som hände under de där åren med shettisridskolan kan du läsa om i böckerna om Sigge, Sam och de andra på Brobygården.

  Lycka till med ditt hästliv!

Kram från Lin

Ladda ner foton

Lin Hallberg

Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Författarfoton får endast användas i anslutning till marknadsföring eller presentation av författarens böcker.
Copyrightinnehavare/fotograf måste anges i anslutning till bilden vid publicering. Vid all annan användning av bilden kontakta foto@bonnierforlagen.se.
Klicka på nedladdningspilen för att ladda ner högupplöst bild.

This image may not be used without a copyright request. Please contact foto@bonnierforlagen.se for further information.

Lin Hallberg

Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Författarfoton får endast användas i anslutning till marknadsföring eller presentation av författarens böcker.
Copyrightinnehavare/fotograf måste anges i anslutning till bilden vid publicering. Vid all annan användning av bilden kontakta foto@bonnierforlagen.se.
Klicka på nedladdningspilen för att ladda ner högupplöst bild.

This image may not be used without a copyright request. Please contact foto@bonnierforlagen.se for further information.

Lin Hallberg

Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Författarfoton får endast användas i anslutning till marknadsföring eller presentation av författarens böcker.
Copyrightinnehavare/fotograf måste anges i anslutning till bilden vid publicering. Vid all annan användning av bilden kontakta foto@bonnierforlagen.se.
Klicka på nedladdningspilen för att ladda ner högupplöst bild.

This image may not be used without a copyright request. Please contact foto@bonnierforlagen.se for further information.

Lin Hallberg

Copyright/fotograf: Caroline Andersson

Författarfoton får endast användas i anslutning till marknadsföring eller presentation av författarens böcker.
Copyrightinnehavare/fotograf måste anges i anslutning till bilden vid publicering. Vid all annan användning av bilden kontakta foto@bonnierforlagen.se.
Klicka på nedladdningspilen för att ladda ner högupplöst bild.

This image may not be used without a copyright request. Please contact foto@bonnierforlagen.se for further information.

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker, författare och illustratörer